Vi var ganska överrens i gruppen om att det övergripande
temat i romanen var Utanförskap. Eftersom de flesta personerna i boken framstår
ha en bristande förmåga att kunna anpassa sig till samhället. Oskar, Eli,
Håkan, Lacke, Virginia, Oskars pappa, Gösta med katterna och många fler upplevs
ha ett stort utanförskap från samhället. Dock har de olika personligheter så
man kan inte säga att en gemensam egenskap gör att de hamnat i utanförskap. Det
visas även i boken att även de med en stor umgängeskrets kan känna sig utanför
på ett eller annat sätt. Ett bra exempel på en sådan person är Tomas som
spenderar mer tid nere i källarutrymmet och sniffar lim efter att hans mamma
gifter om sig. Man skulle även kunna tro att titeln lite har med huvudtemat att
göra. Exempelvis kommer Eli in i Oskars liv, hjälper honom att bli tuffare och
våga stå emot mobbarna. Samtidigt som Oskar börjar få något att längta efter,
kvällarna nere på gården och knackningarna i väggen. Utanförskapen driver många
av karaktären till varandra och skapar relationer.
Detta utvidgar de underteman
som kommer fram.
Kärlek är en av dessa, Håkan som mördar, samlar blod och
tillslut offrar sig själv för att skydda sin älskade Eli. Dock blir all kärlek
på ett eller annat sätt olycklig kärlek, vilket kan vara något författaren vill
förmedla. Ett annat undertema är hat. En person som går runt och mördar, Lacke
som blir otroligt frustrerad när han bästa vän Jocke blir mördad. De som blir
mördade i boken blir de nästan alltid av slumpen, att de är på fel plats vid
fel tillfälle. Ett motiv som vi även diskuterade var förbjuden kärlek, med
tanke på Elis och Håkans situation. De kan inte gå ut på dagarna på grund av
Eli men samtidigt kan de inte riktigt visa upp sig tillsammans utan att folk
hade börjat kolla snett och prata illa om dem. Dessutom styrs de flesta
personerna i boken av sina känslor, det finns inte riktigt något ordentligt
vett i det de gör.
Vad vill författaren ha sagt?
Jag är lite osäker och känner att där inte är något ordentligt budskap med boken. Men det jag skulle kunna tänka mig är. Trots att du lever i utanförskap kan man delvis vara lycklig om man hittar personer med gemensamma problem. Även att kärlek inte behöver vara lycklig kärlek. Utan där är alltid något som stör eller inte stämmer som gör att du inte kan vara helt lycklig med den personen. Genom att låta ”den rätte komma in” i sitt liv kan man antingen tjäna massor på det som i Oskars fall eller som i Jimmys fall när han låter sin bror hjälpa till och det inte slutar lika lyckligt i längden.
Jag är lite osäker och känner att där inte är något ordentligt budskap med boken. Men det jag skulle kunna tänka mig är. Trots att du lever i utanförskap kan man delvis vara lycklig om man hittar personer med gemensamma problem. Även att kärlek inte behöver vara lycklig kärlek. Utan där är alltid något som stör eller inte stämmer som gör att du inte kan vara helt lycklig med den personen. Genom att låta ”den rätte komma in” i sitt liv kan man antingen tjäna massor på det som i Oskars fall eller som i Jimmys fall när han låter sin bror hjälpa till och det inte slutar lika lyckligt i längden.
Jag håller med om att utanförskap är ett bra ord att beskriva boken med. Jag ser det som att det författaren vill ha sagt är att man ska behålla hopp. Som du skrev med att Oskar blir mobbad i skolan, så längtar han hem till Elli och känner sig här stark, vilket gör att han sedan blir starkare i skolan. Han har hopp om framtiden och en bild av när han inte blir mobbad och han vill nå dit. Samma med de andra karaktärerna. Lacke har hopp i Virginia och kämpar för hennes tillit och Håkan och Eli kämpar för att hålla sig vid liv och för att klara sig i världen. Det är ett sätt att se det.
SvaraRaderaMan känner att det är mycket känslor i boken och ständiga konflikter som gör att karaktärerna i boken är missnöjda ofta. Sen finns det ju de bra glada delarna, men de omvandlas ofta snabbt till rädsla eller ilska. Det är också romantiskt att det är en masa känslor.
Eftersom du nämner titeln en del so vill jag gärna kommentera på det.
Jag håller med om det du skrivet att det handlar om att låta den rätte komma in i sitt liv. Det fanns en del i boken då jag insåg titelns betydelse: (sid 239-240)
""Får jag... Komma in?"
"ja."
Djävulen flög i Oskar. Han sa: "säg att jag får komma in."
Eli lyfte på huvudet, gjorde en ansats att säga något, sa det inte. Hon började stänga dörren en aning, stannade. Trampade med sin bara fötter, sa sedan:
"Du får komma in."
Här, lite med hjälp av upprepningen av "får jag komma in", så insåg jag att titeln innebär att låta olika personer in i deras liv. Och titeln tar också fram detta med vampyrernas behov av att ha tillåtelse. Men även alla karaktärer att ha tillåtelse av varandra att få släppa in olika personer i sitt liv. Sedan tänkte jag också på detta som du skrev med att beroende på vem man "låter komma in" i sitt liv så går det olika bra och dåligt för karaktärerna.
Utanförskapet är, precis som du sa, vad som speglar boken mest. Jag skulle vilja tro att karaktärerna som lever i utanförskap i denna bok ofta söker kärlek i någon som befinner sig i samma situation.
SvaraRaderaAtt Oskar sedan funnit en förbjuden och olycklig kärlek, Eli, kan vara en konsekvens av att människor hamnar i utanförskap av olika anledningar.
Du nämnde att det finns en återkommande händelse av att karaktärer hamnar på fel plats vid fel tillfälle i denna bok och det skulle jag vilja förstärka. Jag tror att författaren kan ha haft ett budskap med i att olycka och missöden kan drabba vem som helst. Ett exempel är Oskar, som (så vitt vi vet) inte har en övergripande anledning till att bli mobbad. Virginia blir vampyr genom att gå ifrån lägenheten vid fel tillfälle, precis som de andra offren blir drabbade p.g.a. att vara på fel plats när någon bestämt sig för att ta blod.
Författaren beskriver offren som godhjärtade. Som de människor vi är, antar vi att det onda inte drabbar de som är goda, men i boken är det just detta som sker. Författaren kan med detta verklighetstrogna budskap anknytas till realismens uppriktiga skildring av ondskans existens mitt ibland oss alla.
Som allmän kommentar på ditt inlägg Jonna så skulle jag vilja lägga till ett undertema - Förbjuden kärlek.
SvaraRaderaFrämst genom Håkans extremt känsloladdade relation med Eli väcker författaren den verkligt obehagliga frågan om att denna typ av kärlek skulle vara berättigad, om det är okej. Detta är något som skapar en del av de ständiga konflikter inom läsaren som du berör i din kommentar Klara.
Det är emellertid inte bara Håkan-Eli som bär spår av detta tema utan även relationen mellan Staffan och Tomas mamma. Är det rätt att bli tillsammans med en ny person efter sitt äktenskap trots att ens barn tydligt ännu inte har lagt separationen bakom sig?
Vidare vill jag koppla till era resonemang om att "låta den rätte komma in". Ett parti i vilket för mig symboliserar detta på ett mycket bra sätt är faktiskt ett av de sista.
I kapitlet där Oskar så när mister livet finns framför allt en mening som lyckas med bedriften att omfatta vad jag ser som essensen i denna bok. När Eli knackar på fönstret i badhuset och ber Micke ge henne tillåtelse att komma in. I denna dramatiska slutscen ryms som sagt allt det som bygger denna bok;
En okänd person ber en annan om den mest fullkomliga formen av tillit - viljan att riskera våra liv för en orsak som inte är fullkomlig klar. Micke slits här mellan att lita på en potentiellt farlig varelse för att rädda en person som han ser far illa, och rädslan för att själv bli utsatt av gruppen men rädda livet på Oskar. En kamp mellan moral/självbevarelse tar under en kort period form.
Det visar även till vilka handlingar kärleken kan driva en människa/vampyr - kallblodigt mord.
I detta fall en kärlek som samtidigt är ett obehagligt manifest av den förbjudna kärleken mellan man och man (eli och Oskar) samt vampyr och människa.
Allt detta samtidigt som den på ett genialt sätt återkopplar till bokens Titel – låt den rätte komma in.