tisdag 12 november 2013

Bokcirkel 3 - Grupp 3? Anton, Klara, Jonna och Julias grupp är det i alla fall!

Bokcirkel 3: Miljö, tid och rum

Denna boken skulle, i mina ögon kunna sammanfattas som en romantisk historia beskriven med en realistisk knivskarphet. Den sammanför två egentligen väldigt olika genrer på ett sätt som är mycket lyckat. Istället för att dölja det, använder författaren realismens närmast fotografiska bildspråk för att förstärka och förverkliga de romantiska inslagen.

Vad miljön anbelangar har han gjort något som jag anser vara typiskt för denna sortens moderna romantik, nämligen att förlägga historien i stadsmiljö. Måhända att denna utveckling beror på författarnas strävan att skapa underlag för läsaren att relatera med bokens innehåll.
Vidare tycker jag mig kunna urskilja ytterligare ett tydligt stilistiskt särdrag i sättet han bygger upp denna stadsmiljön  i form av Stockholmsförorten Blackeberg. På ett numera nästan vedertaget ”svenskt” sätt får han nämligen den redan av naturen grå och karga miljön att framstå som än mer ogästvänlig och plågsamt alldaglig.
Genom detta bygger han fort upp det ramverk som kommer att bli så avgörande för bokens genomslagskraft.
Författaren lyckas nämligen med mästerstycket att, ironiskt nog genom att driva alldagligheten till dess yttersta spets, skapa en i allra högsta grad levande miljö. Detta innebär inte nödvändigtvis att man som läsare alltid har en fullkomlig bild av varenda detalj, utan snarare att man leds till att läsa boken med en bakomliggande känsla av hur miljön ser ut och beter sig.
Att man på ett så överväldigande sätt förstår miljön innebär att författaren sedan för möjligheten att bygga vidare på det tidigare nämnda förhållandet mellan realism och romantik. Läsarens verklighetsupplevelse varvas med oerhört starka känslor och det övernaturliga och resulterar i den mycket oangenäma känslan av att det skrivna faktiskt kan vara verkligt.

Andra exempel på hur de två litterära stilarna inte bara koexisterar utan även samarbetar för att förhöja läsupplevelsen är sättet miljön fungerar som en spegel för själva historien.
Inte bara höjer den trovärdigheten i beskrivningen av de tragiska livsödena funna i boken utan tycker även förändras utefter deras sinnestillstånd.
Grå gator blir än mer ogästvänliga när Oskar förkrossat återvänder hem med pissbollen i hand, samtidigt som samma gata kan spegla en målmedvetenhet och en beslutsamhet i hans sinne när han bytt förtvivlan mot hat och styrka.


Vad gäller bokens tidsaspekt består denna av en, bortsett från några få tillbakablickar i Elis liv, en allt oftare förekommande typ av kronologi. Genom att börja varje kapitel med en exakt tidsangivelse för när efterkommande text inträffar skapar författaren en tydlig ram för när allt inträffar.  Resultatet blir att samtidigt som boken är skriven i kronologisk ordning så beskrivs samma tidsperiod av flera personer.  Inte bara gör detta att man som läsare får uppfattningen av att det förlöper mer tid än det faktiskt gör, det används ibland även för att binda ihop karaktärernas öden på ett mycket intressant sätt.  Ett exempel på detta som jag gillade mycket var när Lacke, på sidan 273, uppmärksammar att han får brev. Samma brev som ett par meningar tidigare beskrevs ur Oskars perspektiv. Man har på så sätt inte bara beskrivit samma tidsperiod, man har även bundit ihop boken som helhet.


Som nämnt så ger boken sken av att utspela sig under en längre tidsperiod än den faktiskt gör. Samtliga sidor i boken beskriver nämligen bara en period av ynka 3 veckor. Detta vet man säkert tack vare författarens polisrapportliknande val av kapitelinledning. Något som för övrigt bidrar till bokens stämning på ett bra sätt.

Ytterligare ett fenomen som bidrar till denna känsla av tidlöshet i boken är för mig sättet som boken beskriver karaktärernas relation till sig själva och till andra. Dessa beskrivningar består nämligen ofta av dilemman och frågeställningar som jag ser som odödliga. En persons strävan till frigörelse – genom Jocke, mobbningens vidriga ansikte – genom Oskar eller hur kärlek som tycks vara så besvarad ändå är så svårhanterlig – genom Lackes relation till Virginia är alla exempel på saker som fick mig att stanna upp och förlora mig i tankebanor utanför boken. De öppnade på så sätt upp områden i mig som jag sedan bar med mig och relaterade till allt eftersom boken fortsatte.  

Jag skulle vilja avsluta med två frågor som jag tänker mig kan kopplas till Romantik, respektive Realism som litterär strömning – feel free to comment:

Romantik – Skulle man kunna beskriva hans sätt att låta hus och lägenheter ”äta” hans brev som något i stil med ”besjälad stadsmiljö” eller har det inget att göra med romantiken i sig?

Realism – Är det ett tecken på hur Realismen har påverkat vårt skrivande att författaren – genom ”jurnalistarbete” – använder sig av ett både tids och platsenligt i de konversationer som förekommer?

3 kommentarer:

  1. Jättebra avslutnings-inlägg! Kul att läsa!
    Jag håller också med om att stadsmljön gör att man relaterar mer till boken. Man känner igen sig och kan få en bild och en känsla lättare av de platser som beskrivs. T.ex: på sida 12, så skriver Ajvide Lindqvist att Oskar går in till toaletterna bakom skolan. Utan att han beskrev miljön här så har jag redan en tydlig bild av hur det ser ut, eftersom att detta är platser som vi alla känner igen.

    När karaktärernas historier korsas och man förstår hur allt hänger ihop så känner man att man själv är denna personen som ser ner på deras liv och att man själv listar ut allt. Endast på en sida (316) får man förklarat för sig de olika sakerna som händer vid denna tidpunkt. Annars får man bara datumen och händelserna och så får man lista ut själv, och själv märka vissa detaljer som gör att man kan länka ihop olika karaktärer.

    Jag hade verkligen ingen aning om att boken utspelar sig under 3 veckor! Självklart har jag kollat på datumen, men inte lagt så mycket vikt på det. Jag bara ansåg som en självklarhet att det tog lång stund, och när jag kom till den sista delen av boken och såg att det var november så tänkte jag faktiskt att det hade gått ett år.

    Svar till frågor:
    Romantik: Det är en besjälning eftersom det är en liknelse i Oskars fantasi. Jag tycker att det inte är något speciellt romantiskt stildrag eftersom det är en del av boken då det inte alls är "läskigt". Oskar är bara ute och delar reklam och fantiserar att brevinkasten och lägenheterna är hungriga drakar som han matar. Det är inte en händelse i boken utan bara någonting som Oskar tänker ut, och som han inte reagerar på heller.
    Realism: (Jag förstår inte riktigt frågan men jag försöker svara ändå:) Det att skriva plats och datum tydligt är inte realistiskt, men att skildra journalistiskt på det sättet att han har tagit reda på en massa fakta om Blackeberg och skrivit om denna plats med hjälp av etta ger en mer realistisk bild av det.

    SvaraRadera
  2. Jag håller med både dig och Klara i hur förvånad man blir när man inser att boken bara utspelat sig i tre ynka veckor. Jag skulle se det som en stor bedrift att författaren skapat en bok där många händelser inträffar under tre veckors period och samtidigt inte får det att verka alltför orealistiskt för läsaren.
    Här tror jag, precis som du, att miljöbeskrivningen är av stor vikt för att få det verklighetstroget. En förort som Blackeberg är något de flesta svenskar kan skapa oss en tydlig bild av redan från början. Att författaren då endast i början av berättelsen lägger vikt vid detaljer är förståeligt, då vi bara behöver en liten del detaljer när vi redan har en vag bild av helheten.

    Angående den första frågan anser jag att den besjälade stadsmiljön inte är särskilt existerande mer än i Oskars egna tankar. Jag skulle tro, precis som Klara, att det inte påverkar vår uppfattning om miljön som besjälad, utan snarare ger oss en bild av Oskars besjälning av miljön.
    På den andra frågan skulle jag vilja svara att boken har många drag av realism i sig, då verkligheten och det onda inom människor beskrivs kallt och verklighetstroget. Men att skriva journalistiskt skulle enligt mig inte vara ett drag från realismen, dock kan det ha hjälpt till för att stärka just den verklighetsskildrande biten.

    SvaraRadera
  3. Håller med alla tre och tycker de har fått med de vi diskuterade på ett bra sätt.
    Man blir väldigt imponerad hur mycket författaren får med när det gäller detaljer, skulle tänka mig att detta har med att han utgår från flera olika personer.

    SvaraRadera