Detta är andra bokdiskussionen av grupp fyra om berättarperspektivet.
Vi diskuterade mycket om det var en allvetande berättare eller om man skrev i tredje person. Vi kom fram till att vi tyckte den var skriven i ett tredje perspektiv, även om man får reda på olika tankar får man bara en karaktärs tanke i taget. Vi kände även att boken har inslag av ett första persons perspektiv då det kommer fram tankar ur en jag-form. Dessa tankar står i en kursiv form då. Kan det vara så att de tankarna fortsätter i samma form och det ska vara underförstått att de gör det?
Hoppandet mellan karaktärer och tredje-forms perspektivet ger en spänning i boken. Till exempel när Virginia har blivit påhoppad av Eli, utan att man får veta om hon är okej så hoppar de till Oskar. Detta ger en spänning och man vill fortsätta läsa vidare.
Man får även ett väldigt brett perspektiv, man får se de olika händelserna ur de olika karaktärernas perspektiv. Håkan som man kan se som väldigt hemsk, då han är en pedofil och har mördat flera personer, men när man får läsa ur hans perspektiv får man se kampen han har inom sig, han vill vara god men han vill även vara med sin älskade och vill se till att hon fortsätter leva.
Uttrycket att det finns två sidor behöver man komma ihåg här. Det rättfärdigar självklart inte Håkans handlingar men man kan få en förståelse. Om allting varit ur Oskars perspektiv får man inte se betydelsen de olika alkoholisterna har för varandra och Håkans kamp till exempel.
Boken har många inslag från realismen, den tar upp baksidan av samhället, alkisarna och deras kamp, Oskar lever i en viss fattigdom och har vissa hälsoproblem han inte vågar ta upp med någon och vill inte ta hjälp, Oskar blir även mobbad, både psykiskt och fysiskt. Boken skildrar komplexa karaktärer, till exempel Håkans kamp inom sig själv som jag tagit upp innan. Författaren beskriver de olika hemska situationer så som de faktiskt händer.
Har inte så mycket att tillägga eftersom du täckte i princip allt vi diskuterade förra Tisdagen. Skulle säga att boken är typisk för realismen även om de innehåller en del romantiska inslag. Den dystra förorten symboliserar det hårda livet. Romantiska inslag hade kunnat vara naturen som beskrivs ganska grundligt som vild och farlig vid mordet som Håkan utförde på den lilla pojken. Även skräcklitteratur var typiskt för romantiken och "Låt den rätte komma in" är ju minst sagt skrämmande.
SvaraRaderaNog för att det förekommer en del inslag av tredje personperspektivet men jag skulle ändå säga att det huvudsakligen använda berättarperspektivet är den allvetande berättaren sedan förekommer det även, om än ytterst lite, första personperspektivet. Personligen tycker jag Lindqvist balanserar dessa tre perspektiven på ett mycket bra sätt och enligt mig är en bok som bäst när den är skriven ur det allvetande berättarperspektivet. Skulle man inte få tillgång till motiv och tankar skulle romanen tappa mycket av sitt djup. Man får nästan en objektiv syn på en händelse i boken när man får se det ur flera olika synvinklar. När Virginia blir överfallen av Eli t.ex. får man inte bara se det ur deras perspektiv, utan även ur Lackes. Efter att man fått tillgång allas bild av det hela kan man själv, som läsare, skapa sig en egen bild.
SvaraRaderaSedan får man ju faktiskt följa alla dessa karaktärer både före och efter mötet med den skräck som dykt upp i Blackeberg och boken är även uppbyggd av en del tillbaka blickar, som när Eli ”visar” Oskar sitt förflutna.
Precis som Louise också nämnde har romanen tydliga drag från realismen. Lindqvist drar sig inte för att beskriva det råa, bistra och stundtals äckliga händelser som boken är uppbyggd av. Han beskriver utförligt när ansikten blir till oigenkännliga köttslamsor och hur dåligt många av dessa karaktärer faktiskt mår. Samhällets baksidor tas genomgående upp i boken: pedofileri, mobbning, mord, barnprostitution och alkoholism, vilket även gör boken mer realistisk. Man får nästan känslan av att detta faktiskt hänt i en stockholmsförort.
Att författaren använder sig av olika berättarperspektiv beroende på vad som händer i boken ger, precis som du säger, en mycket mer nyanserad bild av bokens olika karaktärer. Hade man bara fått berättat om exempelvis Oskar ur ett tredje perspektiv hade man inte alls fått samma, detaljerade bild av honom och helhetsintrycket av hans agerande hade blivit någonting helt annat.
SvaraRadera