I den tredje
bokdiskussionen diskuterades miljö, tid och rum.
Den geografiska
miljön är mycket bekant då handlingen utspelar sig i ett vanligt bostadsområde
lokaliserat i en förort till Stockholm. I det lilla samhället finns bland annat
en skola, ett sjukhus, ett par livsmedelsbutiker, ett fåtal restauranger och en
skog, likt vilken annan förort som helst. Platserna som beskrivs får liv då författaren
noga beskriver miljön i minsta detalj, vilket också ger en känsla av att han
själv befunnit sig på platsen då boken skrevs.
Vad som är mest intressant
är den sociala miljön. Att det i en relativt intetsägande stad kan rymma så
stort antal säregna människor, är sällsynt. Vi får följa vardagen hos mobboffer,
alkoholister, splittrade familjer och vampyrer som vid första anblick inte har
något gemensamt, men som man vid en djupare titt
kan konstatera ha en gemensam nämnare. De känner alla sig ensamma, var och en
på sitt sätt. Eli som känner sig utanför då hon tror att hon är ensam om att
vara vampyr, Oskar som inte har några vänner, Tommy som känner sig som ett
andraval av sin mamma och Håkan som ensam på flykt försöker att överleva, för
att nämna några.
Många av
karaktärernas egenskaper speglas också i den miljö de lever. Lägenheten som Eli
bor i är väl anpassad till det tillståndet hon befinner sig i. Få möbler, ingen
mat i kylskåpet, filtar som hänger över fönsterna och en äcklig stank i hemmet är
tecken på att Eli inte har samma behov som en vanlig människa. Även Staffan med
sin stolthet visar sin personlighet tydligt i inredningen genom de många priser
och pokaler han har som prydnad i sitt hem.
Låt den rätte komma in publicerades 2005 och i första kapitlet får vi
reda på att datumet är onsdag 21 oktober 1981, vilket betyder att bokens
berättartid är en bakåtsyn. Vidare i
boken börjar varje kapitel med ett datum i överskriften. Bokens handling
utspelar sig huvudsakligen inom loppet av en månad. Dock är det intressant att
nämna att i de första sidorna får vi
läsa om när Eli och Håkan flyttar in i lägenheten år 1952, för att sedan hoppa
fram i handlingen 29 år. Tidsföljden i berättelsen är kronologisk utan varken
framåt-eller bakåtblickar, nuet analyseras istället in i minsta detalj utifrån
fleras synvinklar. Att handlingen utspelar sig på 80-talet svårt att se man kan
ibland anas i det tidstypiska språket som används till exempel i ordvalet ”freestyle”.
Den verkliga
miljön som beskrivs känns för oss läsare som äkta och relevant. Det är platser
och situationer som vi befinner oss i idag. Däremot upplevs de många detaljerna
och analyserna av samma händelse som utdragna och tråkiga. Detta kan i sin tur
skyllas på vår tids generation som hela tiden vill att nya saker ska hända och
kan inte förmås att stanna upp.
Jättebra sammanfattning!
SvaraRaderaLindqvist har, som står ovan, ett väldigt detaljerat sätt att beskriva miljöer vilket både gör texten intressant och en aning tråkig. Något jag funderade över var att han dock inte är lika detaljerad i sin karaktärsbeskrivning, utom när det kommer till Eli då möjligtvis. Man får till exempel inte veta hur en karaktär ser ut utan desto mer vikt läggs på vem de är. Även detta både positivt och negativt eftersom man både kan skapa sig en egen bild av personerna men även kan få svårt att föreställa sig dem.
Väldigt intressant resonemang om att alla karaktärer på ett eller annat sätt känner sig ensamma! Håller fullständigt med!
bra skrivit!
SvaraRaderaprecis som Julia och Anna diskuterade kring Lindqvists detaljerade beskrivningar så tycker jag att det blir intressant att läsa och man kan verkligen föreställa sig hur en viss situation ser ut. Jag tror att författaren har valt att inte beskriva personernas utseende då det inte är så relevant för boken,det relevanta ligger i hur de tänker och beter sig. Jag blir en aning förvirrad när det handlar om tidsperioderna i boken. om det t.ex. står den "7:de november, morgon" på en sida så kan det delavsnittet vara hur länge som helst innan man kommer till den "7:de november, eftermiddag". Det händer alltså väldigt mycket på bara en morgon och det har att göra med att man följer så många olika karaktärer på en och samma gång. alla de säregna människorna i boken som Julia nämnde är på något vis utlämnade av samhället och hela Blackeberg känns som en utlämnad plats.
bra jobbat!