Bokcirkel 4

Hämnd. Känslan av ett ofullständigt liv. Ett evigt vintermörker. Karaktärerna vi möter i ”Låt den rätte komma in” är inga lyckliga personer. Blackeberg är en förort belagt i Stockholms skugga. Vi får känslan av att det är knapphändigt. Kanske finns där praktfulla familjebubblor i Blackeberg, men dessa är inga som vi lär känna. Huvudpersonerna har alla mer eller mindre en känsla, eller ett behov utav hämnd. Vi skulle vilja påstå att detta är huvudtemat. Tydligast utmärker detta sig hos huvudpersonen Oskar. Många år och många skoldagar fyllda av mobbning och utanförskap har satt sina spår. Ångesten över att möta mobbarna har ätit upp honom inifrån, förvandlat honom till hämndlysten. Han är arg, men samtidigt rädd för att göra något motstånd. Vi märker att hämnd känslan är någonting som växer ju mer av boken som vi avverkar. Många av personerna är till en början enbart ofullständiga, men händelser i boken väcker hämndkänslorna inom dem. Klart märker vi av detta i relationen mellan Virginia och Lacke. Två personer med ett luddigt förflutet, bägge drabbade av Blackebergs mörka skugga. Men sår kan läka, och Lacke och Virginia utvecklar en ömsesidig relation. Lyckan är kort, och när Virginia smittas och begår självmord brister hämnden ut hos Lacke. Hans enda chans till lycka, tas abrupt ifrån honom och helt plötsligt finns inget annat i hans plan än att hämnas på den som tog hans älskade ifrån livet.

Vid sidan om dessa mörka, dystra känslor kan vi urskilja motsatsen, hoppet och kärleken, underteman i berättelsen. Hoppet om att mobbningen ska sluta, hoppet om att kunna vara mänsklig, hoppet om att finna kärleken. För vi ser ju att med Elis hjälp blir Oskar modigare. Eli är trots sin mystik Oskars första riktiga vän. En vän vars uppbackning han kan lita på. Mötena med Eli blir de mest efterlängtade stunderna i Oskars liv, och denna längtan är en form av hopp. Eli i sig är en person vars mänskliga liv slutade för hundratals år sedan. Det är en sorglig historia, för en gång i tiden togs livet ur ett barn som inte fick chansen att erfara livets upp och nedgångar. Kvar av barnet Eli blev en kropp och en väldig hunger. Onaturlig och hatad. Ett monster. Livet efter döden för Eli innebär ensamhet och utanförskap. Chanserna till ett normalt liv är inga. Liksom Eli blir Oskars trygga punkt blir Oskar Elis. Det är ett bevis på att vi alla är sociala varelser som behöver en grundläggande trygghet här i livet, och att vi måste ta hand om dem som inte har en sådan.

Utanförskap är ett annat centralt undertema som finns genomgående hos alla karaktärer. Som nämnt i föregående bokdiskussioner tror vi att författaren vill spegla sin egen uppväxt i böckerna. Som barn var han mobbad, och detta ser i i huvudkaraktären Oskar. Men vi ser det även i de andra karaktärerna. Budskapet kan tolkas som att han vill upplysa omvärlden om hur det är att vara en person som lever under ett typiskt ”Blackeberg” mörker. Boken är en skräckbok, och det slutar för många av personerna inte särskilt bra, trots deras försök att försöka resa sig upp och gå vidare. Verket, som har blivit en storsäljare samt filmatiserad är ett sätt för John Ajvide Lindqvist att kontrastera sig från de mörka sluten karaktärerna möter. Bortsett från sluten för personerna är den är i sig ett bevis på att det går att ta sig ur tunneln, bara man har lite hjälp av en omvärlden.

// Elin Andersson

Bokcirkel 4 grupp 2!

I den fjärde bokcirkeln diskuterade vi bokens tema och vad författaren ville ha sagt med boken. Vi diskuterade mycket fram och tillbaka men temat över hela boken var svårt att komma fram till. Till slut enades vi om tre stycken.  Det första temat var kärlek, kärleken följer med från början till slut.

Eli och Håkan är ett par eller något, de har en relation i alla fall. Det verkar som att Håkan är kär i Eli. Håkan gör allt för honom, han dödar till och med för att Eli ska kunna leva. Eli träffar Oskar och han blir väldig fascinerad över hur skör och vacker Eli ser ut och de bildar senare också en relation. Oskar stannar vid Elis sida trots att han vet mycket otäckt om honom. Oskar får reda på att Eli bara kan äta eller dricka blod- han stannar hos Eli. Han får reda på att Eli är en kille och han stannar. Det kanske inte är kära i varandra men på ett eller annat sätt så älskar de varandra. Oskar har också kärlek till sin mamma som nästa vilket annat barn som helst. Han är mammas ögonsten. Mamman är orolig hela tiden över Oskar, han är ute på nätterna, läser och intresserar sej för mord.

 Kärleken finns också i alkisgänget, mest berättad är kärleken mellan Lacke och Virginia. De älskar varandra men klarar inte av att bo tillsammans. Lacke ger aldrig upp Virginia och när hon ligger på sjukhuset så sitter han bredvid henne hela tiden ända tills hon blir till aska. Lacke har också kärlek till sin bästa kompis Jocke som Eli mördar. Lacke sörjer Jocke mycket och fast att han inte sett att Jocke är död så vet han det ändå. Han känner på sej att något är fel och att Jocke inte bara skulle försvinna.

Jonny har kärlek till sin pappa, som han inte har träffat han på många år, men kärleken är precis lika stor. Han vill döda Oskar för att han eldar upp fotoalbumet med bilder på Jonny, hans pappa, mamma och bror. Tommy har kärlek till sin pappa, han är död men ibland behöver Tommy han mer än någonsin. Han har sin mamma som han älskar men hon är tillsammans med Staffan, polisen som Tommy inte gillar.

Vi kom även fram till att ett tema kunde vara utanförskap. Oskar är utanför i skolan, han har bara en kompis och han är inte är så ofta med honom. Det är ingen som vill vara med Oskar, han är klassens mobboffer. Han är utanför när det gäller allt i skolan. Han har egentligen inga riktiga vänner förrän han träffar Eli. Eli är också utanför, han är en speciell varelse som kan vara farlig att umgås med eftersom att han lever av människoblod. Eli har varit 12år gammal i nästan 200 år. Han har aldrig haft någon att vara med under större delen av sitt långa liv. Håkan som han träffade är också utanför, han är pedofil. Det är inte många som frivilligt är omkring pedofiler, han blev sparkad från sitt jobb så han hade bara Eli. Eli var inte en så trogen vän för han stötte bort Håkan. Så Håkan hade ingen. Oskar kände sej inte bara utanför i skolan utan även hos sin pappa. Den gången när han var hos sin pappa så kom hans pappas kompis på besök. Oskar kände sej genast utanför, som det tredje hjulet. Han drog sej undan direkt.

Vi tänkte att det tredje temat var hämnd. Från början till slut ville Oskar ha hämnd på Jonny och de som mobbade honom. Han gick till skogen och låtsades döda Jonny, han eldade upp bänkarna i klassrummet och han ville hämnas på sin pappa när han stack där ifrån på kvällen. Oskar söker hämnden och till slut får han den med hjälp av Eli

Alkisgänget vill ha hämnd. De vill hämnas den lilla flickan som dödade Jocke men istället tar den lilla flickan och ger sej på Virginia. Då vill Lacke ha hämnd, mer nu än innan. Håkan vill hämnas på Eli för att han inte har fått röra honom. När Håkan blivit något liknande vampyr precis som Eli tar han sin hämnd på det hemskaste sättet, han våldtar Eli. Tommy gillade inte Staffan och hämnas för att han dejtar Tommys mamma så han stjäler en trofé från Staffan. Eli vill hjälpa Oskar att hämnas på Jonny och de andra mobbarna. Så Eli dödar Jonny och hans storebror inne på badhuset.

Vi kunde inte riktigt bestämma vilket tema som var det stora temat eftersom att alla finns med genom hela boken och har olika betydelse. Vi diskuterade underteman. Vi kom fram till fem stycken. Ett var att det fanns ett hjälte/bov tema. Eli är en hjälte men samtidigt en bov. Han hjälper Oskar att bli modigare men han gör även så att Håkan dödar människor och fräter upp sitt ansikte. Tommy är en hjälte på ett sätt för han ar villig att ge Eli blod så att han kan överleva. Oskar är en hjälte för att han är en av de första som gör så att Eli inte känner sej ensam längre. Håkan är en hjälte för att han fixar blod till Eli men på samma gång gör detta honom till den största boven. Han dödar ju oskyldiga människor. Detta blir till lite moral, vems liv är mest värdefullt? Är Eli så pass värdefull att flera människor måste dö för att han ska leva?

Vi tror att författaren vill att man ska förstå att det finns ont och gott i alla människor. Man har en sida som är hämnd lysten och en sida som är kärleksfull. Man vill ha hämnd på dem som skadar de som man älskar, precis som alla i boken vill ha. De älskar personer som blir utsatta för otäcka saker, vissa hemskare än andra. Vissa lyckas att hämnas, andra råkar illa ut när de försöker utöva sin hämnd men alla försöker.  Författaren vill också ha sagt att fast att man är utanför så behöver inte det betyda att ingen älskar en. Många är utanför i boken men de lyckas alltid hitta minst en som älskar dem, förutom Håkan. Författaren vill också påpeka att bara för att en sak är fel i din ögon behöver  det inte vara fel i någon annans. Alla ska få tycka som de vill och man ska kunna hjälpa vem man vill. Lacke skulle tex aldrig hjälpa Eli efter allt han hade gjort men Oskar hjälper honom fast att Eli dödar människor för att leva. Detta är väldigt fel i Lackes ögon men det är det rätta att göra i Oskars. Man ska kunna säga sin åsikt utan att andra ska hacka på en. 

Bokcirkel 4: TEMA

William Juhlin SA2H

Bokcirkel 4: TEMA

I vår grupp enades vi relativt snabbt om att vi ansåg att det övergripande temat i boken är utanförskap. Personerna vi får följa är på ett eller annat sätt utanför. Vare sig det handlar om att man står utanför samhället eller att man känner sig utanför socialt umgänge. Exempelvis Oskar blir trakasserad och plågad i skolan av några killar och på så sätt står han utanför den sociala gemenskapen i skolan. Eli är också han utanför på grund av att han är vampyr och behöver människoblod. Detta innebär att han måste vara ”anonym” och på så sätt står han utanför samhället/systemet. Att Eli är vampyr får också konsekvensen att han, framtill det att han träffar Oskar, är helt avskild från socialt umgänge bortsett från sin relation med Håkan. Håkan i sin tur levde också han i ett stort utanförskap. På grund av sin sjuka relation med Eli dödade han folk för att få tag i blod till henne och detta innebar att han, liksom Eli, tvingades att leva utanför systemet och utan några övriga sociala relationer. Tommy är utanför på så sätt att han inte känner sig som en del av sin mammas nya familjebildning tillsammans med hennes nya man Staffan. Oskars pappa är också en person som står utanför. Han bor långt ifrån civilisationen, sin son och före detta fru och lever ett ganska sorligt liv fyllt av alkohol och utanförskap.

Ett undertema som i min uppfattning snuddade vid att räknas som det övergripande, är komplicerad kärlek/relationer. Det utspelar sig otaliga komplicerade relationer i boken, såväl kärleksrelationer som familjerelationer. Vi kan börja med att ta upp exempel kring komplicerade kärleksrelationer. Relationen mellan Oskar och Eli är komplicerad på många sätt och vis. Eli är inte bara vampyr, det visar sig även att innan han blev vampyr var han av manligt kön. Elis tidigare relation med Håkan var även den komplicerad. Pedofilen Håkan som var förälskad i den evigt 12-åriga Eli och som mördade för hans skull. Relationen mellan Lacke och Virginia var inte heller den bekymmersfri. De kunde aldrig riktigt få ett stabilt förhållande på grund av att alkoholisten Lacke aldrig fick ordning på sitt liv. När han slutligen bestämt sig för att göra ett ärligt försök för att få det att fungera mellan honom och Virginia blir hon smittad av ”vampyr-viruset” och brinner därefter upp framför ögonen på Lacke.

Komplicerade relationer familjemedlemmar emellan hittar man också vid flertalet tillfällen i boken. Oskars relation med sin pappa är ett bra exempel på detta. Pappan bor mitt ute i ingenstans långt ifrån Oskar i Blackeberg och de träffas sällan. Tommys relation med sin mamma och styvpappa är även den problematisk. Egentligen har han en bra relation med sin mamma men när styvpappan kommer in i bilden förändras allt. De fungerar inte riktigt ihop och när mamman allt oftare ställer sig på styvpappans sida försvåras relationen.

Ondska och ”känslan före förnuftet” är två andra möjliga underteman. Ondska är ganska given med tanke på all mobbing och alla mord som begås i berättelsen. ”Känslan före förnuftet” anser jag också vara ett undertema. ”Låt den rätte komma in” är en roman där en av dess genrer är romantik. Just det här med känslan före förnuftet är ett typiskt romantiskt drag och man finner det på flera olika ställen i boken. Ett bra exempel på det är det faktum att Oskar är tillsammans med Eli. Egentligen är det kanske inte det allra bästa för honom om man ser på det långsiktigt. Efter Virginias död är Lacke väldigt känslosam och bestämmer sig för att leta upp Eli som gav Virginia smittan. Hade han använt sitt förnuft hade han kanske låtit bli att gå dit. Dock gjorde Lacke det ändå och det slutade med hans död.

Vad författaren John Ajvide Lindqvist vill ha sagt med denna bok antar jag har någonting att göra med själva boktiteln – ”Låt den rätte komma in”. Att man ska vara försiktig med vem man släpper in i sitt liv. Att bara låta de rätta personerna komma in, annars kan det sluta illa. Men om du släpper in rätt personer kan det gå väl, som exempelvis för Eli. Eli var väldigt försiktig med att släppa in andra i sitt liv på grund av sin livssituation. Dock släppte han in Oskar, vilket blev väldigt lyckat för honom. Ett uppenbart exempel på det omvända, alltså hur det kan sluta om man släpper in fel person, är den gamla tanten som släppte in Eli i sin lägenhet vilket ledde till hennes död.       

BOKCIRKEL 4- TEMA OCH SYFTE

I den fjärde och sista bokcirkeln var det bokens tema som var uppe för diskussion. 

Vi började med att prata om bokens genre, alltså skräck, och utifrån det fick vi fram ett nåt sånär svar på veckans ämne.

Det första ordet som kom upp i vår grupp var mobbning, vilket vi klassade som ett av bokens underteman. Vi tog också upp omöjlig kärlek, hämnd och vänskap men tyckte inte att något av dessa ämnen beskrev bokens helhet.

Författaren, John Ajvide Lindqvist, bygger upp bokens spänning väl anpassat efter händelseförloppet och genren och med hjälp av förorternas trasiga miljö når budskapet om en obehaglig historia läsaren. Detta tillsammans med det utanförskap som finns hos samtliga karaktärer sammanfattar bokens tema- död.
   Temat död symboliserar för oss i det här fallet en hel uppsjö av saker. Död på förhållanden och vänskap såväl som att ta död på sin rädsla. Och så det självklara- att personer faktiskt dör.
Död på förhållanden och vänskap symboliserar bokens sorgliga sidor. Hur olycklig eller till och med omöjlig kärlek kan göra verklig skada och påverka individers lycka, självkänsla och temperament ser vi bevis på i boken. Lacke och Virginia är det ultimata exemplet när det kommer till att ta död på ett förhållande. Hur de innerst inne älskar varandra spelar ingen roll när Virginias transformation kommer mellan dem, och hur förtvivlad Lacke än var så kunde han inte rädda sitt livs kärlek.
     En annan aspekt av död som vi finner i boken är ju, som jag nämnde tidigare, att ta död på sin rädsla. För Oskar, som vi trots många andra viktiga personer i boken skulle vilja kalla huvudkaraktär handlar allt om rädsla fram till den dag han träffar Eli. Hur Oskar i början ger efter för mobbarnas befallningar och tar emot straff för obefintliga handlingar härdar honom, för att senare i boken vara stark nog att slå tillbaka. Att övervinna sin, i det här fallet ytterst befogade, rädsla är oerhört modigt.

Mod är ytterligare en sak vi ansåg tar stor plats i boken. Det är en väldigt stark känsla, som precis som kärlek kan påverka människor både positivt och negativt. I fallet med hämnden på mobbarna, är kanske inte mod den ultimata lösningen på problemet, i alla fall inte från den vinkel Oskar angriper det. Istället för att slå tillbaka på mobbarna borde han använda sitt nyfunna mod till att kontakta någon vuxen som skulle kunna sätta stopp för Johnny (mobbaren). Hämnd löser ingenting.

Trots vår aningen negativa inställning till mod i det här fallet, tror vi att det kan var en av Ajvides syften med den här historian. Det finns ett visst djup i boken som väcker tankar om att författaren kanske är Oskar. Det känns som att boken är ett sätt för författaren att berätta sin historia utan att exponera sig själv. Att placera en skräckberättelse i en mörk och grå förortsmiljö och att dessutom involvera övernaturliga väsen kan vara en metafor för något obehagligt i Ajvides barndom. Stökig miljö hemma, någon närståendes bortgång eller kanske, precis som i Oskars fall, mobbning.

Lina Säll Nilsson, Sa2h

Tema - Grupp 5

Vår grupps diskussion handlade mycket om det övergripande temat i boken. Vi kom med olika förslag på teman och analyserad hurivida de stämmer in på boken eller inte. Ett tema som kom upp tidigt var förbjuden kärlek.  Oskar och Elis relation börjar med att Eli säger att de inte kan va vänner, men utvecklas senare till en nära kärleksfull relation. Relationen får en "plot twist" när Oskar får reda på att Eli var kille innan han blev vampyr. Detta upplever jag dock inte ändrar något reellt i deras förhållande; det fortsätter vara nära varandra och kysser varandra ett par gånger under bokens gång.

Det temat jag skulle vilja lyfta boken är "en dystopisk solskenshistoria". Oskars situation i början av boken är minst sagt tragisk. Han blir mobbad och slagen dagligen i skolan, vilket förmodligen är anledningen till hans något udda beteende på fritiden. Hans liv förändras när Eli kommer in i det och utvecklas till en vändpunkt i Oskars liv. Han börjar bygga mod och känner sig uppskattad av Eli. Oskars önskan att bli en vampyr känns på ett sätt sorglig, men samtidigt fint, då det är något Oskar vill för att komma närmare Eli.

Ett undertema i boken skulle kunna vara ”Nyckerperson”. Låt den rätte komma in är en bok med två historier som löper parallellt i samma miljö och med samma antagonist. Under bokens gång stöter dem samman ett par gånger och då ofta med en dödlig utgång för någon av karaktärerna, som när Lacke på fyllan går hem till Eli för att döda henne, men råkar illa ut själv. Karaktärerna i de separata berättelserna pratar om varandra och om saker som har inträffat i deras näromgivning.

Gruppen kom fram till att det Johan Ajvide Lindqvist ville ha sagt med boken är en djupare tolkning av titeln "Låt den rätte komma in". Men det menar vi inte låt den rätte komma in genom dörren, utan vi tolkar det mer som låt den rätte komma in i ditt liv. Eli är till en början tveksam till att släppa in Oskar i hennes liv, men det visar sig senare att de båda kommer varandra nära och kan dra nytta av deras förhållande. Oskar får hjälp att lösa sina problem med mobbarna och Eli får socialt umgänge tillsammans med Oskar och hjälp med att flytta sina tillhörigheter när hon flyttar i slutet av boken. 

Erik Bille

Bokcirkel 3: Miljö tid och rum GRUPP 5

Ellen kunde inte skriva inlägg på bloggen, så jag lägger upp hennes inlägg åt henne.

Romanen ”Låt den rätte komma in” utspelar sig i förorten Blackeberg i Stockholm. Blackeberg är en typisk förort där betongen och bidragen regerar. Miljön i Blackeberg är grå, fyrkantig och tråkig eftersom förorten mest innehåller gamla lägenheter som gav hopp åt den nya generationen på 50-talet. Låt den rätta komma in är en skräckroman och därför är miljöbeskrivningarna ibland läskiga. Ofta är det kväll, vinter och mörkt i romanen, vilket är typiskt för att skrämma folk. Platserna i boken är för det mesta geografiskt bestämda vilket innebär att bokens handling till större del utspelar sig i Blackeberg. Det finns några undantag och det t.ex. är när Oskar hälsar på sin pappa eller när Håkan åker in till Stockholm city. Blackeberg är ingen påhittad ort utan den finns i Stockholm på riktigt, vilket gör att man finner en stark verklighetsnärhet i miljöskildringen. I boken är detaljrikedomen större i personbeskrivningarna än i miljöbeskrivningarna. Man läser oftare en beskrivning om hur Eli ser ut och beter sig när hen attackerar någon, än hur miljön ser ut.

Boken utspelar sig på 1980-talet. Detta märker man mycket på det tekniska i boken. Det finns inte några mobiler i boken och Oskar lyssnar på musik i sin handfreespelare som var väldigt populär under 80-talet. Annars kan man inte direkt utlösa tiden i boken, men eftersom teknik är så viktigt i dagens samhälle kan man inte undgå att märka att både datorer och mobiler saknas i boken. Romantiden i boken är inte så lång. Detta märker man på att Oskars mamma i början av boken säger till honom att ta på sig mössa och det fortsätter hon att envisas med under bokens gång. Kanske pågår romantiden från oktober till mars som längst, eftersom man brukar ha mössa i dessa månader på grund av att det är vinter och kallt ute. Boken innehåller även tillbakablickar till de olika huvudpersonernas tidigare liv. I inledningen inleder författaren med en framåtblick när mannen som kört Eli och Håkan får reda på vem och vad de är.

Författarens val av tid gör så att vi fängslas av boken. Speciellt tiden har en stor påvekan på läsaren. Eftersom detta hände på 80-talet undrar man var Eli och Oskar är nu, vad som har hänt dem och hur deras liv ser ut idag. Boken blir mer realistisk på detta sätt. Miljön är, enligt mig, mycket läskig och passar in i boken men det finns ytterligare en annan aspekt till att man fastnar för miljö. Detta är för att boken innehåller många äckliga händelser så att man blir lycklig när ett stycke med mycket miljöbeskrivningar kommer. Som läsare läser jag heller om den läskiga miljön i Blackeberg än om hur Håkan våldtar Eli. Även om boken skrämmer iväg mig och gör så att jag får mardrömmar är det en mycket välskriven bok. Detta gör att jag trots bokens negativa påvekan på mig, vill läsa vidare.

Ellen Lindberg

Bokcirkel 4: Tema

Vi var ganska överrens i gruppen om att det övergripande temat i romanen var Utanförskap. Eftersom de flesta personerna i boken framstår ha en bristande förmåga att kunna anpassa sig till samhället. Oskar, Eli, Håkan, Lacke, Virginia, Oskars pappa, Gösta med katterna och många fler upplevs ha ett stort utanförskap från samhället. Dock har de olika personligheter så man kan inte säga att en gemensam egenskap gör att de hamnat i utanförskap. Det visas även i boken att även de med en stor umgängeskrets kan känna sig utanför på ett eller annat sätt. Ett bra exempel på en sådan person är Tomas som spenderar mer tid nere i källarutrymmet och sniffar lim efter att hans mamma gifter om sig. Man skulle även kunna tro att titeln lite har med huvudtemat att göra. Exempelvis kommer Eli in i Oskars liv, hjälper honom att bli tuffare och våga stå emot mobbarna. Samtidigt som Oskar börjar få något att längta efter, kvällarna nere på gården och knackningarna i väggen. Utanförskapen driver många av karaktären till varandra och skapar relationer. 

Detta utvidgar de underteman som kommer fram.

Kärlek är en av dessa, Håkan som mördar, samlar blod och tillslut offrar sig själv för att skydda sin älskade Eli. Dock blir all kärlek på ett eller annat sätt olycklig kärlek, vilket kan vara något författaren vill förmedla. Ett annat undertema är hat. En person som går runt och mördar, Lacke som blir otroligt frustrerad när han bästa vän Jocke blir mördad. De som blir mördade i boken blir de nästan alltid av slumpen, att de är på fel plats vid fel tillfälle. Ett motiv som vi även diskuterade var förbjuden kärlek, med tanke på Elis och Håkans situation. De kan inte gå ut på dagarna på grund av Eli men samtidigt kan de inte riktigt visa upp sig tillsammans utan att folk hade börjat kolla snett och prata illa om dem. Dessutom styrs de flesta personerna i boken av sina känslor, det finns inte riktigt något ordentligt vett i det de gör.

Vad vill författaren ha sagt?
Jag är lite osäker och känner att där inte är något ordentligt budskap med boken. Men det jag skulle kunna tänka mig är. Trots att du lever i utanförskap kan man delvis vara lycklig om man hittar personer med gemensamma problem. Även att kärlek inte behöver vara lycklig kärlek. Utan där är alltid något som stör eller inte stämmer som gör att du inte kan vara helt lycklig med den personen. Genom att låta ”den rätte komma in” i sitt liv kan man antingen tjäna massor på det som i Oskars fall eller som i Jimmys fall när han låter sin bror hjälpa till och det inte slutar lika lyckligt i längden.

Bokcirkel 3 - Grupp 3? Anton, Klara, Jonna och Julias grupp är det i alla fall!

Bokcirkel 3: Miljö, tid och rum

Denna boken skulle, i mina ögon kunna sammanfattas som en romantisk historia beskriven med en realistisk knivskarphet. Den sammanför två egentligen väldigt olika genrer på ett sätt som är mycket lyckat. Istället för att dölja det, använder författaren realismens närmast fotografiska bildspråk för att förstärka och förverkliga de romantiska inslagen.

Vad miljön anbelangar har han gjort något som jag anser vara typiskt för denna sortens moderna romantik, nämligen att förlägga historien i stadsmiljö. Måhända att denna utveckling beror på författarnas strävan att skapa underlag för läsaren att relatera med bokens innehåll.
Vidare tycker jag mig kunna urskilja ytterligare ett tydligt stilistiskt särdrag i sättet han bygger upp denna stadsmiljön  i form av Stockholmsförorten Blackeberg. På ett numera nästan vedertaget ”svenskt” sätt får han nämligen den redan av naturen grå och karga miljön att framstå som än mer ogästvänlig och plågsamt alldaglig.
Genom detta bygger han fort upp det ramverk som kommer att bli så avgörande för bokens genomslagskraft.
Författaren lyckas nämligen med mästerstycket att, ironiskt nog genom att driva alldagligheten till dess yttersta spets, skapa en i allra högsta grad levande miljö. Detta innebär inte nödvändigtvis att man som läsare alltid har en fullkomlig bild av varenda detalj, utan snarare att man leds till att läsa boken med en bakomliggande känsla av hur miljön ser ut och beter sig.
Att man på ett så överväldigande sätt förstår miljön innebär att författaren sedan för möjligheten att bygga vidare på det tidigare nämnda förhållandet mellan realism och romantik. Läsarens verklighetsupplevelse varvas med oerhört starka känslor och det övernaturliga och resulterar i den mycket oangenäma känslan av att det skrivna faktiskt kan vara verkligt.

Andra exempel på hur de två litterära stilarna inte bara koexisterar utan även samarbetar för att förhöja läsupplevelsen är sättet miljön fungerar som en spegel för själva historien.
Inte bara höjer den trovärdigheten i beskrivningen av de tragiska livsödena funna i boken utan tycker även förändras utefter deras sinnestillstånd.
Grå gator blir än mer ogästvänliga när Oskar förkrossat återvänder hem med pissbollen i hand, samtidigt som samma gata kan spegla en målmedvetenhet och en beslutsamhet i hans sinne när han bytt förtvivlan mot hat och styrka.


Vad gäller bokens tidsaspekt består denna av en, bortsett från några få tillbakablickar i Elis liv, en allt oftare förekommande typ av kronologi. Genom att börja varje kapitel med en exakt tidsangivelse för när efterkommande text inträffar skapar författaren en tydlig ram för när allt inträffar.  Resultatet blir att samtidigt som boken är skriven i kronologisk ordning så beskrivs samma tidsperiod av flera personer.  Inte bara gör detta att man som läsare får uppfattningen av att det förlöper mer tid än det faktiskt gör, det används ibland även för att binda ihop karaktärernas öden på ett mycket intressant sätt.  Ett exempel på detta som jag gillade mycket var när Lacke, på sidan 273, uppmärksammar att han får brev. Samma brev som ett par meningar tidigare beskrevs ur Oskars perspektiv. Man har på så sätt inte bara beskrivit samma tidsperiod, man har även bundit ihop boken som helhet.


Som nämnt så ger boken sken av att utspela sig under en längre tidsperiod än den faktiskt gör. Samtliga sidor i boken beskriver nämligen bara en period av ynka 3 veckor. Detta vet man säkert tack vare författarens polisrapportliknande val av kapitelinledning. Något som för övrigt bidrar till bokens stämning på ett bra sätt.

Ytterligare ett fenomen som bidrar till denna känsla av tidlöshet i boken är för mig sättet som boken beskriver karaktärernas relation till sig själva och till andra. Dessa beskrivningar består nämligen ofta av dilemman och frågeställningar som jag ser som odödliga. En persons strävan till frigörelse – genom Jocke, mobbningens vidriga ansikte – genom Oskar eller hur kärlek som tycks vara så besvarad ändå är så svårhanterlig – genom Lackes relation till Virginia är alla exempel på saker som fick mig att stanna upp och förlora mig i tankebanor utanför boken. De öppnade på så sätt upp områden i mig som jag sedan bar med mig och relaterade till allt eftersom boken fortsatte.  

Jag skulle vilja avsluta med två frågor som jag tänker mig kan kopplas till Romantik, respektive Realism som litterär strömning – feel free to comment:

Romantik – Skulle man kunna beskriva hans sätt att låta hus och lägenheter ”äta” hans brev som något i stil med ”besjälad stadsmiljö” eller har det inget att göra med romantiken i sig?

Realism – Är det ett tecken på hur Realismen har påverkat vårt skrivande att författaren – genom ”jurnalistarbete” – använder sig av ett både tids och platsenligt i de konversationer som förekommer?

bokcirkel 3, grupp 6, Maja

Denna vecka var målet att diskutera i vilken miljö som boken ”låt den rätte komma in” av John Ajvide Lindqvist befinner sig. Vilka miljöerna var och varför författaren valt just dessa områden. Även tiden diskuterades, när befinner vi oss? Varför? Framkommer det tydligt i just denna boken när och var vi befinner oss?

Boken är skriven som att den utspelar sig i ett par förorter till Stockholm. Ett område som både är intressant för oss här i Skåne men samtidigt någonting som kanske inte tilltalar så mycket. Eftersom det är i Sverige kan man känna igen sig ibland och jämföra med andra förorter, även ifall man inte har befunnit sig på dessa platsen som Lindqvist tar upp eftersom han beskriver de noga och ingående. Han tar mycket upp det spännande och obehagliga i berättelsen vilket gör att han får en att rysa när han beskriver platserna eftersom de beskrivs som mörka och kalla. Det finns även ett visst obehag i dem.
Han har valt att endast ta upp förorter som ligger utanför Stockholms innerstad exempelvis Blackeberg, de är då också geografiskt bestämda. Förorterna är heller inte påhittade och finns i verkliga livet vilket också gör att man får en mer verklighetstrogen bild av boken. Hade de inte varit skrivna i/på ett sådant ställe som är verkligt hade historien inte fått samma verkliga känsla så miljön är noga uttänkt. Det gör väldigt mycket enligt mig eftersom författaren vill få ut en så verklig bild som möjligt.
   Frågan är kanske om författaren har en personlig koppling till dessa orter eftersom det verkar om han noga valt ut dem?

Tiden är också viktig i boken och det går mycket långsamt framåt. Om inte tiden hade stått i boken hade det varit mycket svårt att veta när man befann sig eftersom den inte gör jätte stora utdrag för just 80-talet. Ibland kanske det är meningen att man inte ska veta heller eftersom man då kan få en tanke om att detta endast kan hända på 80-talet då boken utspelar sig.
Eftersom det går så lite tid i boken, egentligen endast ett par veckor kan det vara bra att påminna sig själv ibland och veta vilket tid man är i. i början fick jag inte riktigt tag i vilken tid det var utan trodde att det gått mycket längre tid än vad det hade gått.

Ibland så är det också att man får följa flera personer samtidigt, paralleller. Exempel är när man får följa alkisgänget samtidigt som man får följa Oscars och Elis historia.

Enligt mig så beskriver författaren Blackeberg och de andra förorterna tex Vällingby som mörka och tråkigt. Man får inte en så positiv blick över hur det är där. Jag hade inte velat leva där med tanke på hur tråkigt det beskrivs som. Detta påverkar mig och oss eftersom man får en blick av hur det kan vara att bo på ett sådant ställe och vara med om så mycket som alla är i boken. 

/Maja Svensson SA2H

Bokcirkel 3: Miljö, tid och rum - Amy Persson

Majoriteten av händelserna i boken utspelar sig i eller runt omkring en förort till Stockholm, Blackeberg. Blackeberg är ett mycket grått och dystert ställe som läsaren får en detaljerad beskrivning av vid upprepade tillfällen i boken. Platsen är betungande vilket är den genomgående känslan man får när man läser boken. Hela verket genomsyras av en melankolisk känsla, både karaktärernas sinnesstämning och miljön smälter samman.

Blackeberg och lika så de andra platserna i boken är bestämda och existerar i verkligheten. Eftersom platserna finns och inte ligger så långt ifrån där vi bor medför det att händelserna blir lättare att relatera till. Boken är mycket realistisk trots allt det onaturliga som händer vilket jag finner otroligt fascinerande att författaren kan förmedla.

I vår grupp förekom mycket delade uppfattningar om miljöbeskrivningarna var detaljrika eller inte. Detta har lett till funderingar hos mig och jag har kommit fram till att min personliga åsikt är att de är detaljerade. Däremot är händelseförloppet författarens främsta fokus. Eftersom det händer saker hela tiden kan författaren omöjligt beskriva varenda miljö ingående. Trots det beskrivs de högst väsentliga platserna mycket detaljrikt och på ett sätt som verkligen ger läsaren en tydlig bild av hur det skulle kunna se ut.
Varje kapitel startar med en tidsangivelse där anges både datum och årtal. Romanen utspelar sig år 1981 och romantiden är drygt 20 dagar. När vi i gruppen upptäckte detta blev vi ytterst förvånade då man får en helt annan känsla under läsningen. På grund av det rika händelseförloppet höll alla i gruppen med om föreställningen att romanen utspelade sig över några månader eller till och med upp mot ett år. I huvudsak presenteras händelserna i boken i kronologisk följd. Något som skulle kunna betecknas som en avvikelse är när simultana scener upprepas, men utifrån en annan karaktärs perspektiv. Detta kan skapa en viss tidsförskjutning.

Bokcirkel 3, grupp 2

I den tredje bokdiskussionen diskuterades miljö, tid och rum.

Den geografiska miljön är mycket bekant då handlingen utspelar sig i ett vanligt bostadsområde lokaliserat i en förort till Stockholm. I det lilla samhället finns bland annat en skola, ett sjukhus, ett par livsmedelsbutiker, ett fåtal restauranger och en skog, likt vilken annan förort som helst. Platserna som beskrivs får liv då författaren noga beskriver miljön i minsta detalj, vilket också ger en känsla av att han själv befunnit sig på platsen då boken skrevs.

Vad som är mest intressant är den sociala miljön. Att det i en relativt intetsägande stad kan rymma så stort antal säregna människor, är sällsynt. Vi får följa vardagen hos mobboffer, alkoholister, splittrade familjer och vampyrer som vid första anblick inte har något gemensamt, men som man vid en djupare titt kan konstatera ha en gemensam nämnare. De känner alla sig ensamma, var och en på sitt sätt. Eli som känner sig utanför då hon tror att hon är ensam om att vara vampyr, Oskar som inte har några vänner, Tommy som känner sig som ett andraval av sin mamma och Håkan som ensam på flykt försöker att överleva, för att nämna några.

Många av karaktärernas egenskaper speglas också i den miljö de lever. Lägenheten som Eli bor i är väl anpassad till det tillståndet hon befinner sig i. Få möbler, ingen mat i kylskåpet, filtar som hänger över fönsterna och en äcklig stank i hemmet är tecken på att Eli inte har samma behov som en vanlig människa. Även Staffan med sin stolthet visar sin personlighet tydligt i inredningen genom de många priser och pokaler han har som prydnad i sitt hem.  

Låt den rätte komma in publicerades 2005 och i första kapitlet får vi reda på att datumet är onsdag 21 oktober 1981, vilket betyder att bokens berättartid är en bakåtsyn. Vidare i boken börjar varje kapitel med ett datum i överskriften. Bokens handling utspelar sig huvudsakligen inom loppet av en månad. Dock är det intressant att nämna att i de första sidorna får vi läsa om när Eli och Håkan flyttar in i lägenheten år 1952, för att sedan hoppa fram i handlingen 29 år. Tidsföljden i berättelsen är kronologisk utan varken framåt-eller bakåtblickar, nuet analyseras istället in i minsta detalj utifrån fleras synvinklar. Att handlingen utspelar sig på 80-talet svårt att se man kan ibland anas i det tidstypiska språket som används till exempel i ordvalet ”freestyle”.

Den verkliga miljön som beskrivs känns för oss läsare som äkta och relevant. Det är platser och situationer som vi befinner oss i idag. Däremot upplevs de många detaljerna och analyserna av samma händelse som utdragna och tråkiga. Detta kan i sin tur skyllas på vår tids generation som hela tiden vill att nya saker ska hända och kan inte förmås att stanna upp.

Bokcirkel 3 - Tid och miljö

Denna gång fokuserade vi på att främst diskutera de olika miljöerna i boken. Hur de olika miljöbeskrivningarna påverkar berättelsen och varför författaren har valt att beskriva omgivningar och händelser på ett speciellt sätt. Vi diskuterade även tid. Var i tiden befinner vi oss i bokens handling? Framgår det tydligt?

Beskrivningarna av omgivningar och händelser kan beskrivas som väldigt ärliga och även karga. Författaren sparar inte på det obehagliga och skrämmande. Genom beskrivningen av Blackeberg och dess byggnader och områden förstår man att det vilar något obehagligt över platsen. Var Blackeberg är placerat, vilket är utanför Stockholm, stämmer överens med var det ligger geografiskt. Att orten faktiskt finns på riktigt och även befinner sig på samma plats som det gör i verkliga livet bidrar till att handlingen känns mer realistisk. Bokens verklighetsbaserade miljöer bidrar till att man lättare accepterar dess handling. Om handlingen istället hade utspelat sig i en helt fiktiv miljö hade den inte varit lika skrämmande.  

Handlingen utspelar sig under början av 1980- talet. Varje kapitel påbörjas med att man får reda på vilket datum och ofta vilken tid på dygnet man befinner sig. Det är mycket tack vare detta som man som läsare förstår var i tiden man befinner sig. Författaren ger annars inga direkta ledtrådar, som till exempel vilket mode som gäller under tiden då handlingen utspelar sig. Kanske är detta just vad författaren strävar efter, att man bara ska ha en vag uppfattning om var i tiden man befinner sig. Samma sak gäller tiden som förflyter i verket. Handlingen ska egentligen bara utspela sig under loppet av några veckor, men just det är svårt att greppa när man sitter och läser. I början av varje kapitel påminns man om hur lite tid som faktiskt passerat i handlingen. Detta är en tankeställare.

Författaren använder sig också av parallellhandlingar. Vi får följa flera olika personer och vad de får uppleva. Deras uppleversel sker ofta i samtid med någon eller flera andra karaktärers. Det är hittills bara ett fåtal gånger som man som läsare får uppleva handlingens dåtid, d.v.s. att författaren använder sig av tillbakablickar.

Blackeberg beskrivs som en ödslig lite skrämmande förort där det inte händer så mycket. Det är mörkt och ödsligt. Det är även vinter. Egentligen händer det inte särskilt mycket där om man bara ser till ytan, men under ytan förekommer där en hel del saker. Där är även något som påverkar många personer på en och samma gång. Författaren är väldigt mån om att vi som läsare ska få veta vad alla kan tänkas bli påverkade och vad de kan tänkas känna. Man skulle kanske kunna säga att författarens beskrivningar av miljö och tid och de av människorna är lite av varandras motsatser? Miljö- och tidsbeskrivningarna är inte direkt levande, men det är helt klart övriga beskrivningar, t.ex. de av personer och känslor. Detta bidrar till att man ju djupare man gräver och ju längre man läser blir mer och mer intresserad och vill veta hur allt kommer sluta. 

Cajsa Lindroth Falk - SA2H

Bokcirkel 2, Grupp 6

Nu har vi kommit ungefär halvvägs in i boken och denna gång ska vi fundera över vilket/vilka berättarperspektiv som författaren John Ajvide Lindqvist har använt sig av och varför han valde den/dem.

Vi i grupp 6 kom först fram till att vi tyckte han skrev med det allvetande perspektivet eftersom vi får tillgång till de olika personernas tankar i takt med att nya händelseförlopp förlöper och hur de känner sig i de situationer som handlar om dem. Några exempel på detta är t.ex. när Håkan ligger på sjukhuset efter att han hällt syra i sitt eget ansikte och då tänker han hela tiden på Eli och hur hon har det nu när inte han kan vara henne till lags längre. Även när polisen kommer och hälsar på Håkan för att förhöra honom och han inte kan prata får vi läsa hans svar i form av hans egna tankar då han pratar med sig själv. Ett annat exempel är när Oskar har slagit Jonny i huvudet med en pinne och han berättar detta för Eli, när han tänder lampan och kollar in i hennes ögon tänker han ”Som på ödlor. Nej. Katter. Katter.”

Men under vår diskussion kom vi sedan fram till att han blandar den allvetande och den tredje berättaren eftersom man ibland bara får läsa själva händelseförloppet som för handlingen framåt och inte hur karaktärerna känner sig.

Jag tror att Lindqvist har valt att blanda dessa för att göra boken mer spännande och för att man ska kunna relatera till personerna så att boken känns mer levande. Jag tycker att det är bra att han skriver med båda för om man inte hade haft tillgång till karaktärernas känslor och tankar hade boken nog blivit ganska tråkig och känts rätt så ”tom”. Det behövs även att boken är skriven av en allvetande för att kunna förstå hur alla de parallella historierna till slut ska kunna flätas samman.
Det kan även bli ”för mycket” för läsaren om man hela tiden får tillgång till tankar och känslor eftersom det kan kännas tjatigt och att historien stannar upp för mycket och inte kommer vidare, då kan det vara bra med den tredje berättaren också som bara observerar just det som händer och skruvar upp tempo en aning. Man får även då börja tänka lite mer själv över varför just det och det händer.

Under realismen skrev man precis som det var och man försökte inte försköna eller ”mildra” sina beskrivningar. Man serverade helt enkelt verkligheten svart på vitt och så skriver Lindqvist också och man berörs av det. En allvetande berättare gör att man kan skildra verkligheten på det här sättet med hjälp av personernas känslor för att vi själva ska kunna uppleva situationer som dem gör och med en tredje berättare hade man inte fått samma stämning.  

Bokdiskussion 2: grupp 4 (Louise)

Detta är andra bokdiskussionen av grupp fyra om berättarperspektivet. 

Vi diskuterade mycket om det var en allvetande berättare eller om man skrev i tredje person. Vi kom fram till att vi tyckte den var skriven i ett tredje perspektiv, även om man får reda på olika tankar får man bara en karaktärs tanke i taget. Vi kände även att boken har inslag av ett första persons perspektiv då det kommer fram tankar ur en jag-form. Dessa tankar står i en kursiv form då. Kan det vara så att de tankarna fortsätter i samma form och det ska vara underförstått att de gör det?

 Hoppandet mellan karaktärer och tredje-forms perspektivet ger en spänning i boken. Till exempel när Virginia har blivit påhoppad av Eli, utan att man får veta om hon är okej  så hoppar de till Oskar. Detta ger en spänning och man vill fortsätta läsa vidare. 

Man får även ett väldigt brett perspektiv, man får se de olika händelserna ur de olika karaktärernas perspektiv. Håkan som man kan se som väldigt hemsk, då han är en pedofil och har mördat flera personer, men när man får läsa ur hans perspektiv får man se kampen han har inom sig, han vill vara god men han vill även vara med sin älskade och vill se till att hon fortsätter leva. 

Uttrycket att det finns två sidor behöver man komma ihåg här. Det rättfärdigar självklart inte Håkans handlingar men man kan få en förståelse. Om allting varit ur Oskars perspektiv får man inte se betydelsen de olika alkoholisterna har för varandra och Håkans kamp till exempel.

Boken har många inslag från realismen, den tar upp baksidan av samhället, alkisarna och deras kamp, Oskar lever i en viss fattigdom och har vissa hälsoproblem han inte vågar ta upp med någon och vill inte ta hjälp, Oskar blir även mobbad, både psykiskt och fysiskt. Boken skildrar komplexa karaktärer, till exempel Håkans kamp inom sig själv som jag tagit upp innan. Författaren beskriver de olika hemska situationer så som de faktiskt händer. 

Berättarperspektiv - Bokcirkel 2 - Grupp 3

Den andra diskussionen handlar om varför författaren valt de berättarperspektiv som finns i boken. Här kommer Grupp 3 diskussion.

För att läsaren lättare ska kunna fokusera på viktiga och komplexa karaktärer har författaren valt att gå djupare in på vissa karaktärer genom den allvetande berättaren, medan han använder tredje person till många utav birollerna.

Genom att använda den allvetande berättaren får man tillgång till tankar och känslor. Detta bidrar till komplexa karaktärer. Utifrån sett ses Håkan som en mycket ond person, men när man tittar närmre på hans tankar och känslor slåss han med sitt inre. Han vill egentligen inte döda men han måste för att rädda sin älskade och deras liv tillsammans. Han känner på så sätt en plikt som han kämpar med eftersom den strider mot hans samvete. Hade vi inte fått veta detta hade vi endast sett honom som en gammal pedofil som mördar oskyldiga människor.

Enkla karaktärer som är berättade ur tredje person grubblar vi inte så mycket över. Ett exempel är mobbarna som gestaltar det onda i historien och Oskars mamma som gestaltar det goda. Författaren har använt tredjeperson för att ge en enkel bild och där med vinklar han dem för att läsaren lättare ska kunna förstå och sympatisera med de ”rätta” karaktärerna.

Vad gäller Eli är hon komplex och mångbottnad trots att vi till största del sett henne från ett tredje persons perspektiv och bara fått veta vad andra tänker om henne. Oskar och hon leker och har roligt tillsammans och hon vill hjälpa honom att stå upp mot mobbarna, men hon är en vampyr och de ligger i hennes natur att suga blod. Hon har enligt mig bara utnyttjat Håkan för sin överlevnad. När någonting blir jobbigt att prata om, inte nödvändigtvis bara om att hon är vampyr, smiter hon undan och vill inte ta diskussionen.  

Författaren vill skapa en viss känsla av mystik där man får veta lite om henne men långt ifrån allt.  Detta bidrar till spänning och att man vill läsa vidare.

De korta styckena gör det lättare att minnas var karaktärerna slutade sin historia senast. Detta bidrar till spänning och nyfikenhet då styckena ofta avslutas på ett spännande sätt. 

Växlandet mellan karaktärerna gör att man lätt blir förvirrad och därför använder författaren sig inte utav jag form. Eftersom man följer olika personer är det lättare att leva sig in berättelsen och ta rollen som den allvetande berättaren som har koll på allt och alla. 

För att förstå berättelsen är det viktigt att beskriva händelser utifrån sett, inte endast ur jag-personens perspektiv. Samtidigt känns det verkligare och mer tilltalande till läsaren att skriva i förstaperson. 

Realistiska inslag

Författaren har inte utelämnat några detaljer vad gäller mord, saltsyra, verklighet eller vardagsmänniskan. Han beskriver det alldagliga livet i förorten Blackeberg och berättar om alkoholister, mobbare och nybildade familjer. Man känner också igen sig i karaktärerna och kan relatera till deras tankar och känslor.

Det var under realismen som de mer komplexa karaktärerna växte fram. Det ser man exempel på hos Håkan, Eli eller Oskar, men också på flera biroller som Virginia och Lacke.

Av Micaela Danielsson SA2H

Bokcirkel 2: berättarperspektiv (grupp 1)

Vi tycker att berättaren i boken främst är allvetande. Detta eftersom man får veta personers känslor och tankar, utan att de beskrivs i jag-form. Dock finns det undantag som vi har valt att nämna längre ned i texten.

Det är viktigt med en allvetande berättare i denna bok, eftersom det pågår många olika konflikter med olika huvudpersoner. Om berättandet istället hade varit i jag-perspektiv hade man bara fått reda på en specifik persons känslor och tankar. Då hade man inte kunnat förstå bakomliggande faktorer till alla konflikter.  

Genom en allvetande berättare får man även en ökad förståelse för varför främst huvudpersonerna agerar som de gör. Beskrivningar av tankar och känslor gör karaktärerna mer komplexa och det gör att man kan sätta sig in i situationerna på ett sätt som om man själv vore med. Att använda sig av den allvetande berättaren tror vi är vanligt inom genren skräck, då det får läsaren att uppleva berättelsen som mer verklig.

Något annat vi noterat, är hur berättaren inte beskriver händelser utifrån sitt egna perspektiv, utan istället utifrån karaktärens synvinkel. Ett exempel är när Kommissarien ser Håkan efter att han har hällt saltsyra över sig. Istället för att berättaren beskriver Håkans utseende utifrån, får man se det genom kommissariens ögon.  Det bidrar till en ökad förståelse för karaktärernas känslor och gör att den egna berättarens åsikter blir svåra att urskilja.

Berättarperspektivet i denna bok används också inom bland annat ”Brott och straff” av Fjodor Dostojevskij. Han beskriver verkligheten äkta genom andra personer, vilket gör att det blir mer realistiskt och verkligt för läsaren. Om läsaren kan relatera till karaktärer, kan den också relatera till deras syn på verkligheten. På så sätt förmedlar man verklighetsbilden till människor genom påhittade berättelser.  

Det finns en karaktär i ”Låt den rätte komma in” som beskrivs i tredje person, där man varken får reda på tankar eller känslor, förrän man har läst ca hälften av boken. Karaktären som beskrivs i tredje person är Eli. Vi tror att författaren har valt att hålla Elis tankar och känslor hemliga för att öka mystiken. Man får istället se Eli genom andra karaktärer, exempelvis Håkan, Oskar och Jakob. Karaktärerna uppfattar Eli på olika sätt, vilket gör att man som läsare vill veta mer och känner en ovisshet kring hennes karaktär. Som läsare vet man inte hur hon tänker och vilka gränser hon kan ha, därför blir hon skrämmande.

Det finns även kursiva stycken i boken då berättarperspektivet är i första person (jag-form). Vi tror att det används främst när karaktärer i boken vill uttrycka något som är omöjligt. Antingen för att det fysiskt sätt är omöjligt (som i stycket nedan, då Håkan inte kan prata p.g.a. skadorna i ansiktet), eller för att det är ett tabubelagt ämne (som när Tomas är med sin mamma i Staffans lägenhet). Tankar som beskrivs i jag-form bidrar till att läsaren kan sätta sig in i karaktärens känslor ännu mer, eftersom man får reda på hur karaktären hade använt sig själv av att beskriva sina åsikter. Ett exempel taget ur boken:

”Hur känner du dig?”
”Tack bra, konstapeln. Jag har en hinna av napalm som brinner i ansiktet hela tiden, men annars knallar det på som vanligt.”

                                                       

Julia J                                                                                                    

Låt den rätte komma in- Bokcirkel 2.

Nu har vi i grupp 2 läst ca.200 sidor och fått ännu lite fler frågor att besvara. Under vår gruppdiskussion kom vi att diskutera de berättarperspektiv som boken innehåller än så länge och vi kom överens om att det var både den allvetande berättaren och även tredjepersonsperspektivet som boken innehåller. Författaren John Ajvide Lindqvists som har skrivit denna skräckroman använder sig huvudsakligen av den allvetande berättaren som har tillgång till alla karaktärers tankar, motiv och handlingar. Efter varje liten snöflinga, eller del kapitel, i boken så får man följa en ny karaktär och den allvetande berättaren återger deras tankar, motiv och handlingar.    

Den allvetande berättaren, som är dominant i Låt den rätte komma in, gör att det blir mer djup i berättelsen och vi som läsare får en överblick av händelserna men även en kännedom av karaktärernas tankar, motiv och handlingar. Man får en viss förståelse för alla karaktärerna i boken vilket gör att man känner mer empati och medkänsla för karaktärerna än om författaren bara hade använt sig av t.ex. jagform där man bara hade fått reda på en persons tankar och motiv. Eftersom boken är uppbyggd på detta vis så får man själv skapa sina tankar om vem som är god och ond i boken även om det blir svårare när man får lära känna alla karaktärerna på djupet då det inte blir helt klart vilken sida man väljer att stå på. 

Håkan gör en del dumma saker som att t.ex. döda ett flertal personer men man förstår ändå varför han gör det när man får information om bakgrunden och hur han tänker och kan på så sätt känna mer empati för honom än om man bara hade sett det utifrån tredjepersonsperspektivet. Tredjepersonsperspektivet går inte in på djupet och förklarar motiv och tankar så som den allvetande berättaren utan man får bara se händelserna utifrån. Eli gör också en del dumma saker som att döda Jocke vilket får väldigt förödande konsekvenser för Lacke, men man får en förståelse för hennes handlingar också när man får reda på hur hon blivit som hon är och att hon inte kan hjälpa vad hon blivit. Berättaren berättar hur Håkan tänker och känner vilket gör att vi skapar medkänsla för honom även fast han anses ha den mer onda karaktären i boken tillsammans med Eli.

Det är nästa genomgående den allvetande berättaren i låt den rätte komma in förutom när det handlar om två ”huvudkaraktärer” på samma gång. När Eli och Oskar träffas så beskrivs Eli utifrån Oskars perspektiv vilket blir ett tredjepersonsperspektiv då man inte får tillgång till Elis tankar allas. Man ser alltså bara Eli utifrån Oskars tankar och känslor. När Håkan pratar om Eli så sker det i tredjepersonsperspektivet då vi även där ser Eli utifrån Håkan som berättar om hennes skönhet.

Författaren har valt den allvetande berättaren då det blir ett större djup i berättelsen och man får även reda på hur många olika karaktärer reagerar på samma situation och hur deras tankar går. Det gör att man återigen får mer förståelse för alla karaktärer och man själv dras med att se det ur flera olika synvinklar. När Eli mördat Jocke får man se det ur Elis perspektiv, ur Håkans perspektiv och ur Lackes perspektiv vilket gör att det blir svårare att välja sida. Jag tror även att författarens tanke är att få med många detaljer och skapa spänning, även att få fram att allt inte bara är svart eller vitt utan att det finns många synvinklar på samma situation. Man rycks helt enkelt med mer när det handlar om flera olika karaktärer som alla på samma gång tävlar om att vara huvudkaraktären och stå i centrum.

Vi tror att författaren valt den allvetande berättaren huvudsakligen eftersom det blir mer effektfullt och intressant när man får tillgång till många karaktärers tankar och veta hur det känner. Det gör att man som läsare blir nyfiken och hela tiden vill veta mer om karaktärerna och vad det tillslut kommer att leda till. Eftersom man hoppar från karaktär till karaktär så kan man skapa sin egna lilla uppfattning av vad som kommer att hända innan de nämns i boken.

Det är även väldigt realistiska drag i början av boken då de berättas om lilla Blackeberg som är som vilken lite småby som helst och en plats där vi lika bra hade kunnat befinna oss idag. Man känner mer för historien i början eftersom man kan koppla Blackeberg och sakerna som beskrivs till sitt eget liv. Man känner igen sig i våningshusen, skolorna och skogsdungarna som nämns och man kanske kopplar våningshusen i boken till det våningshus man själv bor i vilket gör det hela väldigt verkligt och realistiskt. När Eli kommer in i bilden blir det som sagt lite mer åt det romantiska dragen då Oskar känner väldigt starkt för Eli och det uppstår kärlek mellan de, det blir också mer åt skräck hållet när man får reda på att Eli är övernaturlig. 

Det är även realistiskt på det sätt som författaren beskriver hur Håkans ansikte såg ut efter att han hällt den frätande syran i ansiktet på sig själv. Författarens beskrivning av hur ögat smälte ut över kinden på Håkan och att näsan förvandlades till bara två små hål en bit under ögonen är en realistisk beskrivning. Det realistiska i detta är att författaren inte undanhåller sanningen om hur Håkan faktiskt såg ut och inte förskönade sin beskrivning. Även den intensiva stanken hemma hos Gösta väljer författaren att beskriva utan att heller försköna den. Gösta har ett flertal katter och det luktade därefter, Lacke och hans gäng slogs emot av denna doft som författaren valt att inte undangömma. Man kan även känna igen detta i verkliga livet då man kanske har hälsat på någon där man slogs av precis samma intensiva katt lukt och kan referera till denna händelse. Boken utspelar sig alltså i en realistisk miljö och tid och händelserna som inträffar, förutom Elis existens och vad hon gör och varför hon kommit till, är lika verkliga som händelserna i våra liv. Det handlar ju om realistiska saker som mobbing, kärlek, ledsamhet, våld och vardagliga problem som uppstår i boken likväl som i verkligheten. Till skillnad från romantiken som ville försköna sanningen och fokusera på fantasin så ser vi mest av de realistisk dragen i låt den rätte komma in vilket vi som läsare har större förståelse av och kan relatera till.

 Matilda, Grupp 2. 

Bokcirkel 2: Berättarperspektiv (Grupp 5)

 Det är svårt att bestämma ett specifikt berättarperspektiv åt Låt den rätte komma in. Efter att ha läst cirka 200 sidor in i romanen har vi fått följa livet i en av Stockholms förorter genom många olika karaktärer. Författaren Johan Ajvide Lindqvist vinklar berättelsen på ett sätt som gör att vi känner oss närvarande i allt som inträffar, som om vi står och tittar på. Men vi får även känna på hur det känns att vara de olika huvudpersonerna, t.ex. Oskar. Smärtan han känner när mobbarna Jonny och Micke utsätter honom för sparkar och slag eller pirret som spritter i hans kropp när han träffar Eli. Vi får alltså reda på karaktärernas känslor och tankar men även hur deras vardagsliv ser ut och människorna runt omkring. Därför anser jag att boken består av två olika berättarperspektiv; den allvetande berättaren och tredje person. Detta gör att man lär känna de olika personerna djupare och får veta deras styrkor och svagheter, så att vi på så sätt kan förstå det som de går igenom bättre.

Min uppfattning är att författaren har valt två perspektiv för att vi som läsare ska kunna känna oss så delaktiga i historien som möjligt, för bästa effekt. Det ger också ett visst djup i romanen. Om historien hade utspelat sig i första person (jagform) hade vi bara fått händelserna tolkat ur en enskild karaktärs perspektiv, vilket hade speglat hur romanens handling utformade sig. Hade vi bara fått lära känna Eli genom Håkans tankar hade vi bara haft hans bild av henne: ”Eli var vacker, och Eli hade givit Håkan hans värdighet åter. Och i sällsynta stunder… ömhet”. Genom Oskars ögon däremot (och inte minst Elis egna) får vi reda på att hon också är raka motsatsen till Håkans föreställning: ”Ett spöke flög in i Elis ansikte, förvred det till något så olikt den flicka han kände att han glömde fånga upp blodet som droppade från hans hand. Hon såg nu ut som det monster de nyss lekt att hon var…”. Dödsscener, känslor och tankar från alla karaktärer hade varit svårt att beskriva i första person, vi som läsare hade antagligen blivit förvirrade av vems tankar som skildrades med tanke på att författaren hoppar mellan de olika personerna gång på gång.

De realistiska författarna ville beskriva verkligheten i detalj på ett sätt som romantiken inte hade gjort. De tog skrivandet ett steg längre och väjde inte för sanningen hur hemsk den än var. Ajvide Lindqvist väljer t.ex. inte att undvika detaljer kring morden i boken trots att de kan vara väldigt obehagliga att läsa. Realismen skildrade människors innersta tankar och känslor, vilket kan jämföras med det allvetande berättarperspektivet, något som ständigt återkommer i Låt den rätte komma in. Fattigdom och orättvisor är något som också är typiskt för de realistiska författarna. Detta kan man tydligt uppleva i boken, då författaren skildrar samhällets baksida i förorten Blackeberg, vilket säger ganska mycket eftersom livet i förorter inte brukar vara en dans på rosor.  

Cajsa Tapper, Grupp 5

Bokcirkel 1: Exposion (Grupp 3)

Bokomslaget ger en ledtråd till vad man kan vänta sig läsa om i boken. Man tänker på skräck när man ser omslaget. Den lilla flickan ligger naken och det finns också några små blodfläckar. På en lapp är det skrivet med skrivmaskinsstil och det är lite blodstänk på denna med. Hon ligger på gräs eller halm och ser död ut. Detta gör att man får en ruggig känsla av boken och man börjar redan tänka på saker innan man öppnat den. Vem är detta, varför ligger hon ensam och blek i gräset och varför är det blod? Man kan se det som ett skräckromantiskt omslag. Naturen och blodet gör att det känns skräckromantiskt.

När det gäller titeln så kan man se det som att Oskar blir mobbad och han behöver låta den rätte komma in i hans liv. Det kan hända att bokens titel ändrar mening genom berättelsen och att man får olika tankar om vad den kan syfta till ju längre in man kommer i boken. Man letar efter vem den ”rätte” är i boken. Titeln hänger också ihop med omslaget med detta läskiga, mystiska och romantiska.

Ajvide Lindqvist använder prologen för att skapa en grund så att man sedan kan hoppa direkt in i handlingen och detta gör att man inte blir uttråkad, man fastnar direkt. Boken är verklighetstrogen i början och tar in skräcken i en vardaglig miljö. Detta är typiskt romantiskt. I de första kapitlen så hände det jättemycket och man fastnar direkt. Man får här lära känna de olika karaktärerna oberoende av varandra. Detta gör att man inte kopplar ihop dem lika mycket utan ser dem som olika individer och olika personligheter, även när deras historier korsas.

Det händer en massa saker under tiden man lär känna karaktärerna och då fortsätter man vara intresserad och spänd. Man får ”AHA”-upplevelser när man fattar att allt hänger ihop och utspelar sig i samma tid. Man blir mer intresserad och får helt nya tankar, nya möjligheter öppnar sig för vad som kan hända. Man får bara veta karaktärernas bakgrund, känslor och lite händelser som hänt dem och sedan får man själv tänka ut hur de ser ut och få en bild av dem i huvudet då har man redan kunskap om hur de är. Detta sätt att berätta är romantiskt, att det beskrivs mycket känslor. Vissa händelser sker på en svensk skola, Oskar är rädd och mobbad. Man kan också själv skapa egna platser i huvudet: Oskars och Elis hus, skolan, skogen, stan osv. De är inte beskrivna så noga, precis som personernas utseende, men man kan då själv skapa en egen bild av hur det ser ut.

Dessa känslor sätter grunden för hur man känner sig genom hela boken. Man får en bild av en grå tråkig svensk stad som vi alla kan relatera till. Han gör det lätt för läsaren att göra en intresserad.

Naturen beskrivs som att ha en själ. Skogen och mörker, man förknippar det med kusligt. Man får en läskig bild av området de lever i. Väldigt mycket känslor som skapar känslor hos läsaren.

Det är ett allvetandeperspektiv, man får en utomstående syn på vad som händer men man får veta alla dessa känslor och frågor de ställer sig. Samma hos Frankenstein. Han fattar inte varför ingen gillar honom tänker mycket på vad det är för fel. Samma skräckromantiska drag finner vi i låt den rätte komma in då Oskar funderar över sig själv och andra.

Bokcirkel 1: Exposition

Boken Låt den rätte komma in är skriven av John Ajvide Lindqvist. Titeln får dig genast att undra vem är den rätte? Var och varför ska hen få komma in? Omslaget på den bok jag har fått är väldigt mörkt och man ser en blek flicka med mörkt hår, som ser lite spöklik ut, samt bloddroppar. I bokcirkeln kom vi fram till att helheten är väldigt viktig. Hade inte flickan prytt omslaget var det endast en av tre som kunde tänka sig att läsa den. Hade inte bloddropparna prytt omslaget var ingen särskilt intresserad. Dock blev alla intresserade av det omslag den har. Det man kan utgöra redan från början är att det förmodligen sker något hemskt pga. blodet. Dock går det inte att avgöra något om flickan förutom att hon ser lite spöklik/ halvdöd ut. Detta är en kopia tryckt år 2004, samma år som boken kom ut. Precis som det står på dess framsida är romanen en skräckroman vilket man fick en föraning om med tanke på blodet och den obehagliga flickan.

Ajvide Lindqvist lyckas spegla genren genom att bygga upp en spänning i sin text. Han har en säregen stil med korta och avhuggna meningar och noga utvalda ord. Under romantiken växte skräckromantiken fram och det var vanligt med mycket miljöbeskrivningar vilket Ajvide Lindqvist använder sig av. Han skriver detaljerade miljöbeskrivningar vilket är väsentligt för rätt stämning. Blackeberg beskrivs ex. som grått och ensligt vilket relateras till skräck. Ett allvetande berättarperspektiv är också typiskt för romantiken. Detta använder han sig av när han skriver. Det bygger upp stämningen då man får insyn i flera olika personers liv. Författaren ger ledtrådar om hur allt hör ihop men du får själv gissa dig fram och knyta ihop säcken.

Redan i prologen får man en föraning om genren. Stämningen byggs upp genom att berätta precis så mycket om Blackeberg, de nyinflyttade samt mordet för att man ska undra hur tusan det kan sluta. När man väl börjar läsa vill man inte sluta. Under vår bokdiskussion sa Maja: ”det är den som gör att jag vill läsa vidare, innan var det liksom skit samma”. Redan i kapitel ett får man reda på väldigt mycket information. Efter att ha läst prologen ville man veta saker om mordet. Efter kapitel ett vet man allt om vad som skedde men då vill man veta varför. Du sugs in i handlingen redan från start. Ajvide Lindqvist fick min fulla uppmärksamhet redan efter prologen och han har den fortfarande efter 100 sidor. Vi konstaterade under vår bokdiskussion att han lyckas särskilt väl i de scener Oskar blir mobbad då man nästan känner slagen själv. ”Micke kopplade grepp om Oskars armar igen och genom dimman som täckte hans ögon såg han hur Tomas gick fram till honom. Han snörvlade: ››Låt bli. Snälla.‹‹ Tomas höjde sitt spö och slog. En enda gång. Oskar ansikte exploderade och han ryckte åt sidan…”.

Bakgrundsinformation levereras även från start. Så som att Håkan och Eli tidigare bott i Norrköping; ”I hans journal för 1981 stod bara: ››18 okt: Norrköping- Blackeberg (sthlm)‹‹. Håkan älskar Eli och gör allt i sin väg för att hon ska slippa lida. Samtidigt har han respekt för henne då han innan mordet försöker tänka ut anledningar att inte utföra det men når slutsatsen; ”Om han inte gjorde det, fick han ta livet av sig. Kunde inte komma hem utan. Så var det. Det var pojken eller han. Bara att välja.”. Håkan är inte den första man Eli utnyttjar. Trots det är Håkan helt förlorad i henne. Vilket även Oskar blir. Han är tretton år, har växt upp i Blackeberg vilket beskrivs så här: ”Det fanns ett centrum. Det fanns rejält tilltagna lekplatser för barnen. Det fanns vidsträckta grönområden runt knuten. Det fanns många bilfria gångstråk. En bra plats. Man sa det till varandra över köksbordet någon månad efter att man flyttat in. ››Det är en bra plats vi kommit till.‹‹. Oskar bor ensam i en lägenhet med sin mor då han blev lämnad av sin far. Han blir mobbad och utstött både i skolan och utanför. Ingen är med Oskar, det bara är så. De tre som mobbar honom värst heter Jonny, Micke och Tomas. Oskar är udda och tycker ex. om att samla artiklar om mord och drömma om att han är en av mördarna (och mördar de som gör honom illa i skolan). Trots hans dåliga självförtroende brukar han b.la. snatta godis.

Redan efter att ha läst 100 sidor förstår man att den rätte är Eli. Hon kommer in i Oskars tragiska liv precis i rätt tidpunkt. Hade han inte fått en vän snart hade han förmodligen tappat fattningen. Boken hade inte kunnat vara en skräckroman utan Eli och Håkan. Då hade den endast handlat om en mobbad pojkes uppväxt. Nu blir den så mycket mer. En skräckhistoria med ständig spänning. Vilket jag fått intrycket av att den kommer fortsätta vara, då Ajvide Linqvist, enligt mig, är en enormt skicklig författare med säregen stil: ”Trots kylan rann svettdroppar svidande ner i ögonen och hela kroppen värkte av muskelansträngningen, men han hade gjort det. Precis under hans fötter låg den döda kroppen dold för världen. Fanns inte. Bubblorna hade slutat stiga och det fanns ingenting… ingenting som tydde på att liket fanns där nere.”. 

Han sätt att beskriva omgivningar och känslor för dig vidare i boken. Jag tror att handlingen kommer leda till att Eli och Oskar blir goda vänner. Vilket kommer göra Håkan hemskt svartsjuk. I slutändan kanske han rentav lämnar Eli och låter henne sköta mördandet själv eller så ser han till att en olycka händer med pojken, vem vet? Så här beskrivs Håkan känslor på sida 100: ”Svartsjukan var en fet, kritvit orm i hans bröst. Den vred sig långsamt, ren som oskuld och barnsligt tydlig./…/ Men sedan det här med Oskar började, hade något hänt. En… regression. Eli betedde sig alltmer som det barn utseendet angav; hade börjat slänga med kroppen, använda barnsliga uttryck, ord. Ville leka.”.

Eila Strandmark, Grupp 6

Grupp fems sammanfattning av Vendela

Grupp fems diskussioner och sammanfattning av ’’Låt den rätte komma in’’. Sekreterare Vendela

’’Låt den rätte komma in’’ är en skräckroman som är skriven av John A. Linqvist. Titeln har lite av en frågande vinkel enligt oss. Den får en att börja fundera och man ställer sig själv frågan vem menar de med den rätte? Det majoriteten av gruppen tänkte på när de hörde titeln första gången var att det handlade om någon sorts kärlek. Var det kanske en person man håller kär men som man kanske inte borde släppa in i sitt hjärta? Titeln är djup på ett obehagligt sätt. Bokens framsida illusterar detta ganska bra eftersom bilden utstrålar kyla, mörker och obehag väldigt tydligt genom att framsidan är svart och vitt, livlöst och det har en antik touch över sig.

När man läser prologen får man en bild av att det är något som inte står rätt till. Man får reda på att det är något konstigt med mannen och flickan och detta gör flyttgubben nervös och ett tag så känns det nästan som att han skäms över att det var han som transporterade dem. Under de första fem sidorna så var det svårt att hänga med eftersom man hoppade fram och tillbaka mellan de olika karaktärerna som presenteras i början av boken och man vet inte riktigt vem som man ska lägga på minnet och vilka som är mindre viktiga. Vi får reda på att berättelsen utspelar sig i Blackeberg år 1981. Huvudkaraktären är 12-årige Oskar som bor i en lägenhet med sin mamma. I skolan blir Oskar grovt mobbad av tre pojkar i hans klass och det man förstår ganska snabbt att Oskar inte har några vänner, tills Eli den nyinflyttade grannflickan och han möts. När man läste de första sidorna så trodde man inte att boka skulle vara så realistisk, utan vi hade uppfattningen att boken skulle vara overkligen och att det skulle vara mycket mer fantasy i det hela vilket som tur var motbevisades längre fram i boken.

Författaren lyckades att fånga vårt intresse till en del eftersom man ville få reda mer om alla karaktärerna som nämndes, men samtidigt så var början väldigt förvirrande så ett tag blev det nästan jobbigt att läsa. Boken är obehaglig eftersom den är så detaljerad och realistisk, de bor utanför Stockholm och många kan relatera till Oskars livssituation och det gör boken ännu mer levande. När man läser hur Oskar blir torterad av några pojkar i sin egen ålder så får man rysningar, han tror att han förtjänar allt eftersom han ’’tjock och ful’’ och på grund av han sjukdom som leder till att han måste gå runt med en pissboll och man ser tydligt att det sänker hans självförtroende mycket.  

De romantiska drag man kan se väldigt tydligt är under romantiken så ville konstnärer och diktare visa att människan har en nattsida som rymmer dolda hemligheter och det kan jämföras med Oskar när han ’’blir’’ mördaren som han drömmer sig bort att vara. Det som också är väldigt typiskt romantiskt är att boken innehåller monster, miljön är mörk och dyster och karaktärerna har en väldigt negativ inställning till det mesta.

Första bokcirkeln

Det finns två bokomslag till Lindqvist skräckroman. Den ena är från filmatiseringen och har en pojke hängandes död upp och ner från ett träd med halsen uppskuren och blodet samlat i en dunk under. Denna framsida tycktes väcka ett större intresse för gruppen. Den ansågs läskigare vilket symboliserar boken ganska bra – det är ju trots allt en skräckroman.

På den andra framsidan ser man en blek tunn flicka som nästan ser död ut.  Det är något mystiskt över framsidan och då det även är blodstänk på den förstår man att det är en skräckroman.

Med den första framsidan får läsaren med en gång reda på att det är en skräckbok som även innefattar mord eller en mordgåta. Vilket kanske lockar fler läsare? Medan det inte är lika uppenbart med den andra.

Titeln betraktades som väldigt bra och spännande. Av den orsaken att vi bara läst cirka 100 sidor är det svårt att veta precis vad som ligger bakom den, men den går att tolkas på flera olika sätt. Om man sedan tidigare vetat om att det var en vampyrbok så kan går det ju att koppla till den gamla myten att vampyrer måste bjudas in i hemmet och att man ska akta sig för att göra det. Lika bra kan titeln illustrera att man inte ska släppa in vem som helst i sitt liv, Oskar kanske ska akta sig för att komma nära Eli då hon faktiskt inte är särskilt bra för honom. Det framgår alltså tydligt att den är en skräckroman bara genom att se på boken.

Prologen är en beskrivning utav platsen, Blackeberg. Läsaren får med en gång reda på att platsen fullkomligt saknar någon historia eller något förflutet. Det är en förort som bara funnits i 30 år och jag Lindqvist beskriver det som att det var bristen på historiens hemsökelser och skräck som förklarar hur oförberedd man var. Just med dessa ord: hemsökelser och skräck så får man ännu en bekräftelse på vad boken ska handla om. Man blir med ens nyfiken och vill läsa vidare. Genom det sista stycket får man också en smak på vad som ska hända: det kommer hända något hemskt med en man och en ung flicka. Något så pass hemskt så de kan åtalas för det.

Första meningarna av första kapitlet däremot nästan förvirrar läsaren. Det är inte alls uppenbart att är en skräckroman när man läser det. Man får istället intrycket av att det ska vara en realistisk skildring utav en mobbad kille i en svensk förort. Dock framgår det ganska tydligt att det kommer handla mycket om Oskar. Det är hans tankar som man till störst del får följa.

Tiden är 1981 och boken utspelar sig som sagt i en svensk, trist förort. Miljöbeskrivningarna är väldigt vardagliga och det är väldigt dystert och nästan lite obehagligt. Vi fick intrycket av att Eli och Oskar känt varandra i åtminstone ett par veckor men sanningen är att tidsförloppet på de 100 första sidorna bara är drygt en vecka. I de första kapitlen får man följa många olika karaktärer och perspektiv. Oskar, Håkan, Tommy och ett gäng ”alkisar” och det framgår ganska fort i historien att det kommer handla om mord och att mördaren följer en annan persons motiv. Han känner mycket empati och mördar inte för sin egen skull. Man vet även att Eli och Håkan känt varandra ganska länge. Han har försökt mörda åt henne innan och kommer väl förberedd med tratt och halogen osv.

Boken är skriven ur ett 3:dje handperspektiv och man får följa en tankegång åt gången.

Efter de första 100 sidorna har vi som läsare fått en hel del intryck. Det är en väldigt ledsam och dyster bok. Det är nästan lite vemodigt att läsa om all mobbning och dessa mord. Man undrar även vilka motiv Eli har med Oskar. Det är tydligt att hon utnyttjar Håkan men ska hon göra detsamma med Oskar? Hon har ju sett hans kniv och vet troligen om att han är mobbad. Å andra sidan beter hon sig som ett barn i Oskars närhet. Hon har även börjat tvätta sig för hans skull så som läsare får man intrycket att hon verkligen tycker om honom.

Det finns många romantiska drag i låt den rätte komma in: Eli är ju en mystisk varelse och karakteriserar romantiken väldigt bra då det övernaturliga, det mystiska och det exotiskt är väldigt typiskt romantiskt.

I romanen så styr känslan över förnuftet. Håkan mördar för Eli. Han häller syra på sitt ansikte på grund av sina känslor för henne. Det börjar även bli tydligt att Oskar börjar fatta tycke för Eli. Trots att han inte borde.

Sedan just att det är en skräckroman. Skräck är ju verkligen typiskt romantiskt och det är en läskig roman med alla dessa mord.  Det är t.ex. aldrig sol utan naturen och miljön är lika dystra som boken är. Almqvist använder liksom skräcken som ett effektivt redskap för att skildra det moderna Sverige.