Bokcirkel 4 grupp 2!

I den fjärde bokcirkeln diskuterade vi bokens tema och vad författaren ville ha sagt med boken. Vi diskuterade mycket fram och tillbaka men temat över hela boken var svårt att komma fram till. Till slut enades vi om tre stycken.  Det första temat var kärlek, kärleken följer med från början till slut.

Eli och Håkan är ett par eller något, de har en relation i alla fall. Det verkar som att Håkan är kär i Eli. Håkan gör allt för honom, han dödar till och med för att Eli ska kunna leva. Eli träffar Oskar och han blir väldig fascinerad över hur skör och vacker Eli ser ut och de bildar senare också en relation. Oskar stannar vid Elis sida trots att han vet mycket otäckt om honom. Oskar får reda på att Eli bara kan äta eller dricka blod- han stannar hos Eli. Han får reda på att Eli är en kille och han stannar. Det kanske inte är kära i varandra men på ett eller annat sätt så älskar de varandra. Oskar har också kärlek till sin mamma som nästa vilket annat barn som helst. Han är mammas ögonsten. Mamman är orolig hela tiden över Oskar, han är ute på nätterna, läser och intresserar sej för mord.

 Kärleken finns också i alkisgänget, mest berättad är kärleken mellan Lacke och Virginia. De älskar varandra men klarar inte av att bo tillsammans. Lacke ger aldrig upp Virginia och när hon ligger på sjukhuset så sitter han bredvid henne hela tiden ända tills hon blir till aska. Lacke har också kärlek till sin bästa kompis Jocke som Eli mördar. Lacke sörjer Jocke mycket och fast att han inte sett att Jocke är död så vet han det ändå. Han känner på sej att något är fel och att Jocke inte bara skulle försvinna.

Jonny har kärlek till sin pappa, som han inte har träffat han på många år, men kärleken är precis lika stor. Han vill döda Oskar för att han eldar upp fotoalbumet med bilder på Jonny, hans pappa, mamma och bror. Tommy har kärlek till sin pappa, han är död men ibland behöver Tommy han mer än någonsin. Han har sin mamma som han älskar men hon är tillsammans med Staffan, polisen som Tommy inte gillar.

Vi kom även fram till att ett tema kunde vara utanförskap. Oskar är utanför i skolan, han har bara en kompis och han är inte är så ofta med honom. Det är ingen som vill vara med Oskar, han är klassens mobboffer. Han är utanför när det gäller allt i skolan. Han har egentligen inga riktiga vänner förrän han träffar Eli. Eli är också utanför, han är en speciell varelse som kan vara farlig att umgås med eftersom att han lever av människoblod. Eli har varit 12år gammal i nästan 200 år. Han har aldrig haft någon att vara med under större delen av sitt långa liv. Håkan som han träffade är också utanför, han är pedofil. Det är inte många som frivilligt är omkring pedofiler, han blev sparkad från sitt jobb så han hade bara Eli. Eli var inte en så trogen vän för han stötte bort Håkan. Så Håkan hade ingen. Oskar kände sej inte bara utanför i skolan utan även hos sin pappa. Den gången när han var hos sin pappa så kom hans pappas kompis på besök. Oskar kände sej genast utanför, som det tredje hjulet. Han drog sej undan direkt.

Vi tänkte att det tredje temat var hämnd. Från början till slut ville Oskar ha hämnd på Jonny och de som mobbade honom. Han gick till skogen och låtsades döda Jonny, han eldade upp bänkarna i klassrummet och han ville hämnas på sin pappa när han stack där ifrån på kvällen. Oskar söker hämnden och till slut får han den med hjälp av Eli

Alkisgänget vill ha hämnd. De vill hämnas den lilla flickan som dödade Jocke men istället tar den lilla flickan och ger sej på Virginia. Då vill Lacke ha hämnd, mer nu än innan. Håkan vill hämnas på Eli för att han inte har fått röra honom. När Håkan blivit något liknande vampyr precis som Eli tar han sin hämnd på det hemskaste sättet, han våldtar Eli. Tommy gillade inte Staffan och hämnas för att han dejtar Tommys mamma så han stjäler en trofé från Staffan. Eli vill hjälpa Oskar att hämnas på Jonny och de andra mobbarna. Så Eli dödar Jonny och hans storebror inne på badhuset.

Vi kunde inte riktigt bestämma vilket tema som var det stora temat eftersom att alla finns med genom hela boken och har olika betydelse. Vi diskuterade underteman. Vi kom fram till fem stycken. Ett var att det fanns ett hjälte/bov tema. Eli är en hjälte men samtidigt en bov. Han hjälper Oskar att bli modigare men han gör även så att Håkan dödar människor och fräter upp sitt ansikte. Tommy är en hjälte på ett sätt för han ar villig att ge Eli blod så att han kan överleva. Oskar är en hjälte för att han är en av de första som gör så att Eli inte känner sej ensam längre. Håkan är en hjälte för att han fixar blod till Eli men på samma gång gör detta honom till den största boven. Han dödar ju oskyldiga människor. Detta blir till lite moral, vems liv är mest värdefullt? Är Eli så pass värdefull att flera människor måste dö för att han ska leva?

Vi tror att författaren vill att man ska förstå att det finns ont och gott i alla människor. Man har en sida som är hämnd lysten och en sida som är kärleksfull. Man vill ha hämnd på dem som skadar de som man älskar, precis som alla i boken vill ha. De älskar personer som blir utsatta för otäcka saker, vissa hemskare än andra. Vissa lyckas att hämnas, andra råkar illa ut när de försöker utöva sin hämnd men alla försöker.  Författaren vill också ha sagt att fast att man är utanför så behöver inte det betyda att ingen älskar en. Många är utanför i boken men de lyckas alltid hitta minst en som älskar dem, förutom Håkan. Författaren vill också påpeka att bara för att en sak är fel i din ögon behöver  det inte vara fel i någon annans. Alla ska få tycka som de vill och man ska kunna hjälpa vem man vill. Lacke skulle tex aldrig hjälpa Eli efter allt han hade gjort men Oskar hjälper honom fast att Eli dödar människor för att leva. Detta är väldigt fel i Lackes ögon men det är det rätta att göra i Oskars. Man ska kunna säga sin åsikt utan att andra ska hacka på en. 

Bokcirkel 4: TEMA

William Juhlin SA2H

Bokcirkel 4: TEMA

I vår grupp enades vi relativt snabbt om att vi ansåg att det övergripande temat i boken är utanförskap. Personerna vi får följa är på ett eller annat sätt utanför. Vare sig det handlar om att man står utanför samhället eller att man känner sig utanför socialt umgänge. Exempelvis Oskar blir trakasserad och plågad i skolan av några killar och på så sätt står han utanför den sociala gemenskapen i skolan. Eli är också han utanför på grund av att han är vampyr och behöver människoblod. Detta innebär att han måste vara ”anonym” och på så sätt står han utanför samhället/systemet. Att Eli är vampyr får också konsekvensen att han, framtill det att han träffar Oskar, är helt avskild från socialt umgänge bortsett från sin relation med Håkan. Håkan i sin tur levde också han i ett stort utanförskap. På grund av sin sjuka relation med Eli dödade han folk för att få tag i blod till henne och detta innebar att han, liksom Eli, tvingades att leva utanför systemet och utan några övriga sociala relationer. Tommy är utanför på så sätt att han inte känner sig som en del av sin mammas nya familjebildning tillsammans med hennes nya man Staffan. Oskars pappa är också en person som står utanför. Han bor långt ifrån civilisationen, sin son och före detta fru och lever ett ganska sorligt liv fyllt av alkohol och utanförskap.

Ett undertema som i min uppfattning snuddade vid att räknas som det övergripande, är komplicerad kärlek/relationer. Det utspelar sig otaliga komplicerade relationer i boken, såväl kärleksrelationer som familjerelationer. Vi kan börja med att ta upp exempel kring komplicerade kärleksrelationer. Relationen mellan Oskar och Eli är komplicerad på många sätt och vis. Eli är inte bara vampyr, det visar sig även att innan han blev vampyr var han av manligt kön. Elis tidigare relation med Håkan var även den komplicerad. Pedofilen Håkan som var förälskad i den evigt 12-åriga Eli och som mördade för hans skull. Relationen mellan Lacke och Virginia var inte heller den bekymmersfri. De kunde aldrig riktigt få ett stabilt förhållande på grund av att alkoholisten Lacke aldrig fick ordning på sitt liv. När han slutligen bestämt sig för att göra ett ärligt försök för att få det att fungera mellan honom och Virginia blir hon smittad av ”vampyr-viruset” och brinner därefter upp framför ögonen på Lacke.

Komplicerade relationer familjemedlemmar emellan hittar man också vid flertalet tillfällen i boken. Oskars relation med sin pappa är ett bra exempel på detta. Pappan bor mitt ute i ingenstans långt ifrån Oskar i Blackeberg och de träffas sällan. Tommys relation med sin mamma och styvpappa är även den problematisk. Egentligen har han en bra relation med sin mamma men när styvpappan kommer in i bilden förändras allt. De fungerar inte riktigt ihop och när mamman allt oftare ställer sig på styvpappans sida försvåras relationen.

Ondska och ”känslan före förnuftet” är två andra möjliga underteman. Ondska är ganska given med tanke på all mobbing och alla mord som begås i berättelsen. ”Känslan före förnuftet” anser jag också vara ett undertema. ”Låt den rätte komma in” är en roman där en av dess genrer är romantik. Just det här med känslan före förnuftet är ett typiskt romantiskt drag och man finner det på flera olika ställen i boken. Ett bra exempel på det är det faktum att Oskar är tillsammans med Eli. Egentligen är det kanske inte det allra bästa för honom om man ser på det långsiktigt. Efter Virginias död är Lacke väldigt känslosam och bestämmer sig för att leta upp Eli som gav Virginia smittan. Hade han använt sitt förnuft hade han kanske låtit bli att gå dit. Dock gjorde Lacke det ändå och det slutade med hans död.

Vad författaren John Ajvide Lindqvist vill ha sagt med denna bok antar jag har någonting att göra med själva boktiteln – ”Låt den rätte komma in”. Att man ska vara försiktig med vem man släpper in i sitt liv. Att bara låta de rätta personerna komma in, annars kan det sluta illa. Men om du släpper in rätt personer kan det gå väl, som exempelvis för Eli. Eli var väldigt försiktig med att släppa in andra i sitt liv på grund av sin livssituation. Dock släppte han in Oskar, vilket blev väldigt lyckat för honom. Ett uppenbart exempel på det omvända, alltså hur det kan sluta om man släpper in fel person, är den gamla tanten som släppte in Eli i sin lägenhet vilket ledde till hennes död.       

BOKCIRKEL 4- TEMA OCH SYFTE

I den fjärde och sista bokcirkeln var det bokens tema som var uppe för diskussion. 

Vi började med att prata om bokens genre, alltså skräck, och utifrån det fick vi fram ett nåt sånär svar på veckans ämne.

Det första ordet som kom upp i vår grupp var mobbning, vilket vi klassade som ett av bokens underteman. Vi tog också upp omöjlig kärlek, hämnd och vänskap men tyckte inte att något av dessa ämnen beskrev bokens helhet.

Författaren, John Ajvide Lindqvist, bygger upp bokens spänning väl anpassat efter händelseförloppet och genren och med hjälp av förorternas trasiga miljö når budskapet om en obehaglig historia läsaren. Detta tillsammans med det utanförskap som finns hos samtliga karaktärer sammanfattar bokens tema- död.
   Temat död symboliserar för oss i det här fallet en hel uppsjö av saker. Död på förhållanden och vänskap såväl som att ta död på sin rädsla. Och så det självklara- att personer faktiskt dör.
Död på förhållanden och vänskap symboliserar bokens sorgliga sidor. Hur olycklig eller till och med omöjlig kärlek kan göra verklig skada och påverka individers lycka, självkänsla och temperament ser vi bevis på i boken. Lacke och Virginia är det ultimata exemplet när det kommer till att ta död på ett förhållande. Hur de innerst inne älskar varandra spelar ingen roll när Virginias transformation kommer mellan dem, och hur förtvivlad Lacke än var så kunde han inte rädda sitt livs kärlek.
     En annan aspekt av död som vi finner i boken är ju, som jag nämnde tidigare, att ta död på sin rädsla. För Oskar, som vi trots många andra viktiga personer i boken skulle vilja kalla huvudkaraktär handlar allt om rädsla fram till den dag han träffar Eli. Hur Oskar i början ger efter för mobbarnas befallningar och tar emot straff för obefintliga handlingar härdar honom, för att senare i boken vara stark nog att slå tillbaka. Att övervinna sin, i det här fallet ytterst befogade, rädsla är oerhört modigt.

Mod är ytterligare en sak vi ansåg tar stor plats i boken. Det är en väldigt stark känsla, som precis som kärlek kan påverka människor både positivt och negativt. I fallet med hämnden på mobbarna, är kanske inte mod den ultimata lösningen på problemet, i alla fall inte från den vinkel Oskar angriper det. Istället för att slå tillbaka på mobbarna borde han använda sitt nyfunna mod till att kontakta någon vuxen som skulle kunna sätta stopp för Johnny (mobbaren). Hämnd löser ingenting.

Trots vår aningen negativa inställning till mod i det här fallet, tror vi att det kan var en av Ajvides syften med den här historian. Det finns ett visst djup i boken som väcker tankar om att författaren kanske är Oskar. Det känns som att boken är ett sätt för författaren att berätta sin historia utan att exponera sig själv. Att placera en skräckberättelse i en mörk och grå förortsmiljö och att dessutom involvera övernaturliga väsen kan vara en metafor för något obehagligt i Ajvides barndom. Stökig miljö hemma, någon närståendes bortgång eller kanske, precis som i Oskars fall, mobbning.

Lina Säll Nilsson, Sa2h

Tema - Grupp 5

Vår grupps diskussion handlade mycket om det övergripande temat i boken. Vi kom med olika förslag på teman och analyserad hurivida de stämmer in på boken eller inte. Ett tema som kom upp tidigt var förbjuden kärlek.  Oskar och Elis relation börjar med att Eli säger att de inte kan va vänner, men utvecklas senare till en nära kärleksfull relation. Relationen får en "plot twist" när Oskar får reda på att Eli var kille innan han blev vampyr. Detta upplever jag dock inte ändrar något reellt i deras förhållande; det fortsätter vara nära varandra och kysser varandra ett par gånger under bokens gång.

Det temat jag skulle vilja lyfta boken är "en dystopisk solskenshistoria". Oskars situation i början av boken är minst sagt tragisk. Han blir mobbad och slagen dagligen i skolan, vilket förmodligen är anledningen till hans något udda beteende på fritiden. Hans liv förändras när Eli kommer in i det och utvecklas till en vändpunkt i Oskars liv. Han börjar bygga mod och känner sig uppskattad av Eli. Oskars önskan att bli en vampyr känns på ett sätt sorglig, men samtidigt fint, då det är något Oskar vill för att komma närmare Eli.

Ett undertema i boken skulle kunna vara ”Nyckerperson”. Låt den rätte komma in är en bok med två historier som löper parallellt i samma miljö och med samma antagonist. Under bokens gång stöter dem samman ett par gånger och då ofta med en dödlig utgång för någon av karaktärerna, som när Lacke på fyllan går hem till Eli för att döda henne, men råkar illa ut själv. Karaktärerna i de separata berättelserna pratar om varandra och om saker som har inträffat i deras näromgivning.

Gruppen kom fram till att det Johan Ajvide Lindqvist ville ha sagt med boken är en djupare tolkning av titeln "Låt den rätte komma in". Men det menar vi inte låt den rätte komma in genom dörren, utan vi tolkar det mer som låt den rätte komma in i ditt liv. Eli är till en början tveksam till att släppa in Oskar i hennes liv, men det visar sig senare att de båda kommer varandra nära och kan dra nytta av deras förhållande. Oskar får hjälp att lösa sina problem med mobbarna och Eli får socialt umgänge tillsammans med Oskar och hjälp med att flytta sina tillhörigheter när hon flyttar i slutet av boken. 

Erik Bille

Bokcirkel 3: Miljö tid och rum GRUPP 5

Ellen kunde inte skriva inlägg på bloggen, så jag lägger upp hennes inlägg åt henne.

Romanen ”Låt den rätte komma in” utspelar sig i förorten Blackeberg i Stockholm. Blackeberg är en typisk förort där betongen och bidragen regerar. Miljön i Blackeberg är grå, fyrkantig och tråkig eftersom förorten mest innehåller gamla lägenheter som gav hopp åt den nya generationen på 50-talet. Låt den rätta komma in är en skräckroman och därför är miljöbeskrivningarna ibland läskiga. Ofta är det kväll, vinter och mörkt i romanen, vilket är typiskt för att skrämma folk. Platserna i boken är för det mesta geografiskt bestämda vilket innebär att bokens handling till större del utspelar sig i Blackeberg. Det finns några undantag och det t.ex. är när Oskar hälsar på sin pappa eller när Håkan åker in till Stockholm city. Blackeberg är ingen påhittad ort utan den finns i Stockholm på riktigt, vilket gör att man finner en stark verklighetsnärhet i miljöskildringen. I boken är detaljrikedomen större i personbeskrivningarna än i miljöbeskrivningarna. Man läser oftare en beskrivning om hur Eli ser ut och beter sig när hen attackerar någon, än hur miljön ser ut.

Boken utspelar sig på 1980-talet. Detta märker man mycket på det tekniska i boken. Det finns inte några mobiler i boken och Oskar lyssnar på musik i sin handfreespelare som var väldigt populär under 80-talet. Annars kan man inte direkt utlösa tiden i boken, men eftersom teknik är så viktigt i dagens samhälle kan man inte undgå att märka att både datorer och mobiler saknas i boken. Romantiden i boken är inte så lång. Detta märker man på att Oskars mamma i början av boken säger till honom att ta på sig mössa och det fortsätter hon att envisas med under bokens gång. Kanske pågår romantiden från oktober till mars som längst, eftersom man brukar ha mössa i dessa månader på grund av att det är vinter och kallt ute. Boken innehåller även tillbakablickar till de olika huvudpersonernas tidigare liv. I inledningen inleder författaren med en framåtblick när mannen som kört Eli och Håkan får reda på vem och vad de är.

Författarens val av tid gör så att vi fängslas av boken. Speciellt tiden har en stor påvekan på läsaren. Eftersom detta hände på 80-talet undrar man var Eli och Oskar är nu, vad som har hänt dem och hur deras liv ser ut idag. Boken blir mer realistisk på detta sätt. Miljön är, enligt mig, mycket läskig och passar in i boken men det finns ytterligare en annan aspekt till att man fastnar för miljö. Detta är för att boken innehåller många äckliga händelser så att man blir lycklig när ett stycke med mycket miljöbeskrivningar kommer. Som läsare läser jag heller om den läskiga miljön i Blackeberg än om hur Håkan våldtar Eli. Även om boken skrämmer iväg mig och gör så att jag får mardrömmar är det en mycket välskriven bok. Detta gör att jag trots bokens negativa påvekan på mig, vill läsa vidare.

Ellen Lindberg

Bokcirkel 4: Tema

Vi var ganska överrens i gruppen om att det övergripande temat i romanen var Utanförskap. Eftersom de flesta personerna i boken framstår ha en bristande förmåga att kunna anpassa sig till samhället. Oskar, Eli, Håkan, Lacke, Virginia, Oskars pappa, Gösta med katterna och många fler upplevs ha ett stort utanförskap från samhället. Dock har de olika personligheter så man kan inte säga att en gemensam egenskap gör att de hamnat i utanförskap. Det visas även i boken att även de med en stor umgängeskrets kan känna sig utanför på ett eller annat sätt. Ett bra exempel på en sådan person är Tomas som spenderar mer tid nere i källarutrymmet och sniffar lim efter att hans mamma gifter om sig. Man skulle även kunna tro att titeln lite har med huvudtemat att göra. Exempelvis kommer Eli in i Oskars liv, hjälper honom att bli tuffare och våga stå emot mobbarna. Samtidigt som Oskar börjar få något att längta efter, kvällarna nere på gården och knackningarna i väggen. Utanförskapen driver många av karaktären till varandra och skapar relationer. 

Detta utvidgar de underteman som kommer fram.

Kärlek är en av dessa, Håkan som mördar, samlar blod och tillslut offrar sig själv för att skydda sin älskade Eli. Dock blir all kärlek på ett eller annat sätt olycklig kärlek, vilket kan vara något författaren vill förmedla. Ett annat undertema är hat. En person som går runt och mördar, Lacke som blir otroligt frustrerad när han bästa vän Jocke blir mördad. De som blir mördade i boken blir de nästan alltid av slumpen, att de är på fel plats vid fel tillfälle. Ett motiv som vi även diskuterade var förbjuden kärlek, med tanke på Elis och Håkans situation. De kan inte gå ut på dagarna på grund av Eli men samtidigt kan de inte riktigt visa upp sig tillsammans utan att folk hade börjat kolla snett och prata illa om dem. Dessutom styrs de flesta personerna i boken av sina känslor, det finns inte riktigt något ordentligt vett i det de gör.

Vad vill författaren ha sagt?
Jag är lite osäker och känner att där inte är något ordentligt budskap med boken. Men det jag skulle kunna tänka mig är. Trots att du lever i utanförskap kan man delvis vara lycklig om man hittar personer med gemensamma problem. Även att kärlek inte behöver vara lycklig kärlek. Utan där är alltid något som stör eller inte stämmer som gör att du inte kan vara helt lycklig med den personen. Genom att låta ”den rätte komma in” i sitt liv kan man antingen tjäna massor på det som i Oskars fall eller som i Jimmys fall när han låter sin bror hjälpa till och det inte slutar lika lyckligt i längden.

Bokcirkel 3 - Grupp 3? Anton, Klara, Jonna och Julias grupp är det i alla fall!

Bokcirkel 3: Miljö, tid och rum

Denna boken skulle, i mina ögon kunna sammanfattas som en romantisk historia beskriven med en realistisk knivskarphet. Den sammanför två egentligen väldigt olika genrer på ett sätt som är mycket lyckat. Istället för att dölja det, använder författaren realismens närmast fotografiska bildspråk för att förstärka och förverkliga de romantiska inslagen.

Vad miljön anbelangar har han gjort något som jag anser vara typiskt för denna sortens moderna romantik, nämligen att förlägga historien i stadsmiljö. Måhända att denna utveckling beror på författarnas strävan att skapa underlag för läsaren att relatera med bokens innehåll.
Vidare tycker jag mig kunna urskilja ytterligare ett tydligt stilistiskt särdrag i sättet han bygger upp denna stadsmiljön  i form av Stockholmsförorten Blackeberg. På ett numera nästan vedertaget ”svenskt” sätt får han nämligen den redan av naturen grå och karga miljön att framstå som än mer ogästvänlig och plågsamt alldaglig.
Genom detta bygger han fort upp det ramverk som kommer att bli så avgörande för bokens genomslagskraft.
Författaren lyckas nämligen med mästerstycket att, ironiskt nog genom att driva alldagligheten till dess yttersta spets, skapa en i allra högsta grad levande miljö. Detta innebär inte nödvändigtvis att man som läsare alltid har en fullkomlig bild av varenda detalj, utan snarare att man leds till att läsa boken med en bakomliggande känsla av hur miljön ser ut och beter sig.
Att man på ett så överväldigande sätt förstår miljön innebär att författaren sedan för möjligheten att bygga vidare på det tidigare nämnda förhållandet mellan realism och romantik. Läsarens verklighetsupplevelse varvas med oerhört starka känslor och det övernaturliga och resulterar i den mycket oangenäma känslan av att det skrivna faktiskt kan vara verkligt.

Andra exempel på hur de två litterära stilarna inte bara koexisterar utan även samarbetar för att förhöja läsupplevelsen är sättet miljön fungerar som en spegel för själva historien.
Inte bara höjer den trovärdigheten i beskrivningen av de tragiska livsödena funna i boken utan tycker även förändras utefter deras sinnestillstånd.
Grå gator blir än mer ogästvänliga när Oskar förkrossat återvänder hem med pissbollen i hand, samtidigt som samma gata kan spegla en målmedvetenhet och en beslutsamhet i hans sinne när han bytt förtvivlan mot hat och styrka.


Vad gäller bokens tidsaspekt består denna av en, bortsett från några få tillbakablickar i Elis liv, en allt oftare förekommande typ av kronologi. Genom att börja varje kapitel med en exakt tidsangivelse för när efterkommande text inträffar skapar författaren en tydlig ram för när allt inträffar.  Resultatet blir att samtidigt som boken är skriven i kronologisk ordning så beskrivs samma tidsperiod av flera personer.  Inte bara gör detta att man som läsare får uppfattningen av att det förlöper mer tid än det faktiskt gör, det används ibland även för att binda ihop karaktärernas öden på ett mycket intressant sätt.  Ett exempel på detta som jag gillade mycket var när Lacke, på sidan 273, uppmärksammar att han får brev. Samma brev som ett par meningar tidigare beskrevs ur Oskars perspektiv. Man har på så sätt inte bara beskrivit samma tidsperiod, man har även bundit ihop boken som helhet.


Som nämnt så ger boken sken av att utspela sig under en längre tidsperiod än den faktiskt gör. Samtliga sidor i boken beskriver nämligen bara en period av ynka 3 veckor. Detta vet man säkert tack vare författarens polisrapportliknande val av kapitelinledning. Något som för övrigt bidrar till bokens stämning på ett bra sätt.

Ytterligare ett fenomen som bidrar till denna känsla av tidlöshet i boken är för mig sättet som boken beskriver karaktärernas relation till sig själva och till andra. Dessa beskrivningar består nämligen ofta av dilemman och frågeställningar som jag ser som odödliga. En persons strävan till frigörelse – genom Jocke, mobbningens vidriga ansikte – genom Oskar eller hur kärlek som tycks vara så besvarad ändå är så svårhanterlig – genom Lackes relation till Virginia är alla exempel på saker som fick mig att stanna upp och förlora mig i tankebanor utanför boken. De öppnade på så sätt upp områden i mig som jag sedan bar med mig och relaterade till allt eftersom boken fortsatte.  

Jag skulle vilja avsluta med två frågor som jag tänker mig kan kopplas till Romantik, respektive Realism som litterär strömning – feel free to comment:

Romantik – Skulle man kunna beskriva hans sätt att låta hus och lägenheter ”äta” hans brev som något i stil med ”besjälad stadsmiljö” eller har det inget att göra med romantiken i sig?

Realism – Är det ett tecken på hur Realismen har påverkat vårt skrivande att författaren – genom ”jurnalistarbete” – använder sig av ett både tids och platsenligt i de konversationer som förekommer?

bokcirkel 3, grupp 6, Maja

Denna vecka var målet att diskutera i vilken miljö som boken ”låt den rätte komma in” av John Ajvide Lindqvist befinner sig. Vilka miljöerna var och varför författaren valt just dessa områden. Även tiden diskuterades, när befinner vi oss? Varför? Framkommer det tydligt i just denna boken när och var vi befinner oss?

Boken är skriven som att den utspelar sig i ett par förorter till Stockholm. Ett område som både är intressant för oss här i Skåne men samtidigt någonting som kanske inte tilltalar så mycket. Eftersom det är i Sverige kan man känna igen sig ibland och jämföra med andra förorter, även ifall man inte har befunnit sig på dessa platsen som Lindqvist tar upp eftersom han beskriver de noga och ingående. Han tar mycket upp det spännande och obehagliga i berättelsen vilket gör att han får en att rysa när han beskriver platserna eftersom de beskrivs som mörka och kalla. Det finns även ett visst obehag i dem.
Han har valt att endast ta upp förorter som ligger utanför Stockholms innerstad exempelvis Blackeberg, de är då också geografiskt bestämda. Förorterna är heller inte påhittade och finns i verkliga livet vilket också gör att man får en mer verklighetstrogen bild av boken. Hade de inte varit skrivna i/på ett sådant ställe som är verkligt hade historien inte fått samma verkliga känsla så miljön är noga uttänkt. Det gör väldigt mycket enligt mig eftersom författaren vill få ut en så verklig bild som möjligt.
   Frågan är kanske om författaren har en personlig koppling till dessa orter eftersom det verkar om han noga valt ut dem?

Tiden är också viktig i boken och det går mycket långsamt framåt. Om inte tiden hade stått i boken hade det varit mycket svårt att veta när man befann sig eftersom den inte gör jätte stora utdrag för just 80-talet. Ibland kanske det är meningen att man inte ska veta heller eftersom man då kan få en tanke om att detta endast kan hända på 80-talet då boken utspelar sig.
Eftersom det går så lite tid i boken, egentligen endast ett par veckor kan det vara bra att påminna sig själv ibland och veta vilket tid man är i. i början fick jag inte riktigt tag i vilken tid det var utan trodde att det gått mycket längre tid än vad det hade gått.

Ibland så är det också att man får följa flera personer samtidigt, paralleller. Exempel är när man får följa alkisgänget samtidigt som man får följa Oscars och Elis historia.

Enligt mig så beskriver författaren Blackeberg och de andra förorterna tex Vällingby som mörka och tråkigt. Man får inte en så positiv blick över hur det är där. Jag hade inte velat leva där med tanke på hur tråkigt det beskrivs som. Detta påverkar mig och oss eftersom man får en blick av hur det kan vara att bo på ett sådant ställe och vara med om så mycket som alla är i boken. 

/Maja Svensson SA2H

Bokcirkel 3: Miljö, tid och rum - Amy Persson

Majoriteten av händelserna i boken utspelar sig i eller runt omkring en förort till Stockholm, Blackeberg. Blackeberg är ett mycket grått och dystert ställe som läsaren får en detaljerad beskrivning av vid upprepade tillfällen i boken. Platsen är betungande vilket är den genomgående känslan man får när man läser boken. Hela verket genomsyras av en melankolisk känsla, både karaktärernas sinnesstämning och miljön smälter samman.

Blackeberg och lika så de andra platserna i boken är bestämda och existerar i verkligheten. Eftersom platserna finns och inte ligger så långt ifrån där vi bor medför det att händelserna blir lättare att relatera till. Boken är mycket realistisk trots allt det onaturliga som händer vilket jag finner otroligt fascinerande att författaren kan förmedla.

I vår grupp förekom mycket delade uppfattningar om miljöbeskrivningarna var detaljrika eller inte. Detta har lett till funderingar hos mig och jag har kommit fram till att min personliga åsikt är att de är detaljerade. Däremot är händelseförloppet författarens främsta fokus. Eftersom det händer saker hela tiden kan författaren omöjligt beskriva varenda miljö ingående. Trots det beskrivs de högst väsentliga platserna mycket detaljrikt och på ett sätt som verkligen ger läsaren en tydlig bild av hur det skulle kunna se ut.
Varje kapitel startar med en tidsangivelse där anges både datum och årtal. Romanen utspelar sig år 1981 och romantiden är drygt 20 dagar. När vi i gruppen upptäckte detta blev vi ytterst förvånade då man får en helt annan känsla under läsningen. På grund av det rika händelseförloppet höll alla i gruppen med om föreställningen att romanen utspelade sig över några månader eller till och med upp mot ett år. I huvudsak presenteras händelserna i boken i kronologisk följd. Något som skulle kunna betecknas som en avvikelse är när simultana scener upprepas, men utifrån en annan karaktärs perspektiv. Detta kan skapa en viss tidsförskjutning.

Bokcirkel 3, grupp 2

I den tredje bokdiskussionen diskuterades miljö, tid och rum.

Den geografiska miljön är mycket bekant då handlingen utspelar sig i ett vanligt bostadsområde lokaliserat i en förort till Stockholm. I det lilla samhället finns bland annat en skola, ett sjukhus, ett par livsmedelsbutiker, ett fåtal restauranger och en skog, likt vilken annan förort som helst. Platserna som beskrivs får liv då författaren noga beskriver miljön i minsta detalj, vilket också ger en känsla av att han själv befunnit sig på platsen då boken skrevs.

Vad som är mest intressant är den sociala miljön. Att det i en relativt intetsägande stad kan rymma så stort antal säregna människor, är sällsynt. Vi får följa vardagen hos mobboffer, alkoholister, splittrade familjer och vampyrer som vid första anblick inte har något gemensamt, men som man vid en djupare titt kan konstatera ha en gemensam nämnare. De känner alla sig ensamma, var och en på sitt sätt. Eli som känner sig utanför då hon tror att hon är ensam om att vara vampyr, Oskar som inte har några vänner, Tommy som känner sig som ett andraval av sin mamma och Håkan som ensam på flykt försöker att överleva, för att nämna några.

Många av karaktärernas egenskaper speglas också i den miljö de lever. Lägenheten som Eli bor i är väl anpassad till det tillståndet hon befinner sig i. Få möbler, ingen mat i kylskåpet, filtar som hänger över fönsterna och en äcklig stank i hemmet är tecken på att Eli inte har samma behov som en vanlig människa. Även Staffan med sin stolthet visar sin personlighet tydligt i inredningen genom de många priser och pokaler han har som prydnad i sitt hem.  

Låt den rätte komma in publicerades 2005 och i första kapitlet får vi reda på att datumet är onsdag 21 oktober 1981, vilket betyder att bokens berättartid är en bakåtsyn. Vidare i boken börjar varje kapitel med ett datum i överskriften. Bokens handling utspelar sig huvudsakligen inom loppet av en månad. Dock är det intressant att nämna att i de första sidorna får vi läsa om när Eli och Håkan flyttar in i lägenheten år 1952, för att sedan hoppa fram i handlingen 29 år. Tidsföljden i berättelsen är kronologisk utan varken framåt-eller bakåtblickar, nuet analyseras istället in i minsta detalj utifrån fleras synvinklar. Att handlingen utspelar sig på 80-talet svårt att se man kan ibland anas i det tidstypiska språket som används till exempel i ordvalet ”freestyle”.

Den verkliga miljön som beskrivs känns för oss läsare som äkta och relevant. Det är platser och situationer som vi befinner oss i idag. Däremot upplevs de många detaljerna och analyserna av samma händelse som utdragna och tråkiga. Detta kan i sin tur skyllas på vår tids generation som hela tiden vill att nya saker ska hända och kan inte förmås att stanna upp.

Bokcirkel 3 - Tid och miljö

Denna gång fokuserade vi på att främst diskutera de olika miljöerna i boken. Hur de olika miljöbeskrivningarna påverkar berättelsen och varför författaren har valt att beskriva omgivningar och händelser på ett speciellt sätt. Vi diskuterade även tid. Var i tiden befinner vi oss i bokens handling? Framgår det tydligt?

Beskrivningarna av omgivningar och händelser kan beskrivas som väldigt ärliga och även karga. Författaren sparar inte på det obehagliga och skrämmande. Genom beskrivningen av Blackeberg och dess byggnader och områden förstår man att det vilar något obehagligt över platsen. Var Blackeberg är placerat, vilket är utanför Stockholm, stämmer överens med var det ligger geografiskt. Att orten faktiskt finns på riktigt och även befinner sig på samma plats som det gör i verkliga livet bidrar till att handlingen känns mer realistisk. Bokens verklighetsbaserade miljöer bidrar till att man lättare accepterar dess handling. Om handlingen istället hade utspelat sig i en helt fiktiv miljö hade den inte varit lika skrämmande.  

Handlingen utspelar sig under början av 1980- talet. Varje kapitel påbörjas med att man får reda på vilket datum och ofta vilken tid på dygnet man befinner sig. Det är mycket tack vare detta som man som läsare förstår var i tiden man befinner sig. Författaren ger annars inga direkta ledtrådar, som till exempel vilket mode som gäller under tiden då handlingen utspelar sig. Kanske är detta just vad författaren strävar efter, att man bara ska ha en vag uppfattning om var i tiden man befinner sig. Samma sak gäller tiden som förflyter i verket. Handlingen ska egentligen bara utspela sig under loppet av några veckor, men just det är svårt att greppa när man sitter och läser. I början av varje kapitel påminns man om hur lite tid som faktiskt passerat i handlingen. Detta är en tankeställare.

Författaren använder sig också av parallellhandlingar. Vi får följa flera olika personer och vad de får uppleva. Deras uppleversel sker ofta i samtid med någon eller flera andra karaktärers. Det är hittills bara ett fåtal gånger som man som läsare får uppleva handlingens dåtid, d.v.s. att författaren använder sig av tillbakablickar.

Blackeberg beskrivs som en ödslig lite skrämmande förort där det inte händer så mycket. Det är mörkt och ödsligt. Det är även vinter. Egentligen händer det inte särskilt mycket där om man bara ser till ytan, men under ytan förekommer där en hel del saker. Där är även något som påverkar många personer på en och samma gång. Författaren är väldigt mån om att vi som läsare ska få veta vad alla kan tänkas bli påverkade och vad de kan tänkas känna. Man skulle kanske kunna säga att författarens beskrivningar av miljö och tid och de av människorna är lite av varandras motsatser? Miljö- och tidsbeskrivningarna är inte direkt levande, men det är helt klart övriga beskrivningar, t.ex. de av personer och känslor. Detta bidrar till att man ju djupare man gräver och ju längre man läser blir mer och mer intresserad och vill veta hur allt kommer sluta. 

Cajsa Lindroth Falk - SA2H

Bokcirkel 2, Grupp 6

Nu har vi kommit ungefär halvvägs in i boken och denna gång ska vi fundera över vilket/vilka berättarperspektiv som författaren John Ajvide Lindqvist har använt sig av och varför han valde den/dem.

Vi i grupp 6 kom först fram till att vi tyckte han skrev med det allvetande perspektivet eftersom vi får tillgång till de olika personernas tankar i takt med att nya händelseförlopp förlöper och hur de känner sig i de situationer som handlar om dem. Några exempel på detta är t.ex. när Håkan ligger på sjukhuset efter att han hällt syra i sitt eget ansikte och då tänker han hela tiden på Eli och hur hon har det nu när inte han kan vara henne till lags längre. Även när polisen kommer och hälsar på Håkan för att förhöra honom och han inte kan prata får vi läsa hans svar i form av hans egna tankar då han pratar med sig själv. Ett annat exempel är när Oskar har slagit Jonny i huvudet med en pinne och han berättar detta för Eli, när han tänder lampan och kollar in i hennes ögon tänker han ”Som på ödlor. Nej. Katter. Katter.”

Men under vår diskussion kom vi sedan fram till att han blandar den allvetande och den tredje berättaren eftersom man ibland bara får läsa själva händelseförloppet som för handlingen framåt och inte hur karaktärerna känner sig.

Jag tror att Lindqvist har valt att blanda dessa för att göra boken mer spännande och för att man ska kunna relatera till personerna så att boken känns mer levande. Jag tycker att det är bra att han skriver med båda för om man inte hade haft tillgång till karaktärernas känslor och tankar hade boken nog blivit ganska tråkig och känts rätt så ”tom”. Det behövs även att boken är skriven av en allvetande för att kunna förstå hur alla de parallella historierna till slut ska kunna flätas samman.
Det kan även bli ”för mycket” för läsaren om man hela tiden får tillgång till tankar och känslor eftersom det kan kännas tjatigt och att historien stannar upp för mycket och inte kommer vidare, då kan det vara bra med den tredje berättaren också som bara observerar just det som händer och skruvar upp tempo en aning. Man får även då börja tänka lite mer själv över varför just det och det händer.

Under realismen skrev man precis som det var och man försökte inte försköna eller ”mildra” sina beskrivningar. Man serverade helt enkelt verkligheten svart på vitt och så skriver Lindqvist också och man berörs av det. En allvetande berättare gör att man kan skildra verkligheten på det här sättet med hjälp av personernas känslor för att vi själva ska kunna uppleva situationer som dem gör och med en tredje berättare hade man inte fått samma stämning.  

Bokdiskussion 2: grupp 4 (Louise)

Detta är andra bokdiskussionen av grupp fyra om berättarperspektivet. 

Vi diskuterade mycket om det var en allvetande berättare eller om man skrev i tredje person. Vi kom fram till att vi tyckte den var skriven i ett tredje perspektiv, även om man får reda på olika tankar får man bara en karaktärs tanke i taget. Vi kände även att boken har inslag av ett första persons perspektiv då det kommer fram tankar ur en jag-form. Dessa tankar står i en kursiv form då. Kan det vara så att de tankarna fortsätter i samma form och det ska vara underförstått att de gör det?

 Hoppandet mellan karaktärer och tredje-forms perspektivet ger en spänning i boken. Till exempel när Virginia har blivit påhoppad av Eli, utan att man får veta om hon är okej  så hoppar de till Oskar. Detta ger en spänning och man vill fortsätta läsa vidare. 

Man får även ett väldigt brett perspektiv, man får se de olika händelserna ur de olika karaktärernas perspektiv. Håkan som man kan se som väldigt hemsk, då han är en pedofil och har mördat flera personer, men när man får läsa ur hans perspektiv får man se kampen han har inom sig, han vill vara god men han vill även vara med sin älskade och vill se till att hon fortsätter leva. 

Uttrycket att det finns två sidor behöver man komma ihåg här. Det rättfärdigar självklart inte Håkans handlingar men man kan få en förståelse. Om allting varit ur Oskars perspektiv får man inte se betydelsen de olika alkoholisterna har för varandra och Håkans kamp till exempel.

Boken har många inslag från realismen, den tar upp baksidan av samhället, alkisarna och deras kamp, Oskar lever i en viss fattigdom och har vissa hälsoproblem han inte vågar ta upp med någon och vill inte ta hjälp, Oskar blir även mobbad, både psykiskt och fysiskt. Boken skildrar komplexa karaktärer, till exempel Håkans kamp inom sig själv som jag tagit upp innan. Författaren beskriver de olika hemska situationer så som de faktiskt händer.