Första bokcirkeln

Det finns två bokomslag till Lindqvist skräckroman. Den ena är från filmatiseringen och har en pojke hängandes död upp och ner från ett träd med halsen uppskuren och blodet samlat i en dunk under. Denna framsida tycktes väcka ett större intresse för gruppen. Den ansågs läskigare vilket symboliserar boken ganska bra – det är ju trots allt en skräckroman.

På den andra framsidan ser man en blek tunn flicka som nästan ser död ut.  Det är något mystiskt över framsidan och då det även är blodstänk på den förstår man att det är en skräckroman.

Med den första framsidan får läsaren med en gång reda på att det är en skräckbok som även innefattar mord eller en mordgåta. Vilket kanske lockar fler läsare? Medan det inte är lika uppenbart med den andra.

Titeln betraktades som väldigt bra och spännande. Av den orsaken att vi bara läst cirka 100 sidor är det svårt att veta precis vad som ligger bakom den, men den går att tolkas på flera olika sätt. Om man sedan tidigare vetat om att det var en vampyrbok så kan går det ju att koppla till den gamla myten att vampyrer måste bjudas in i hemmet och att man ska akta sig för att göra det. Lika bra kan titeln illustrera att man inte ska släppa in vem som helst i sitt liv, Oskar kanske ska akta sig för att komma nära Eli då hon faktiskt inte är särskilt bra för honom. Det framgår alltså tydligt att den är en skräckroman bara genom att se på boken.

Prologen är en beskrivning utav platsen, Blackeberg. Läsaren får med en gång reda på att platsen fullkomligt saknar någon historia eller något förflutet. Det är en förort som bara funnits i 30 år och jag Lindqvist beskriver det som att det var bristen på historiens hemsökelser och skräck som förklarar hur oförberedd man var. Just med dessa ord: hemsökelser och skräck så får man ännu en bekräftelse på vad boken ska handla om. Man blir med ens nyfiken och vill läsa vidare. Genom det sista stycket får man också en smak på vad som ska hända: det kommer hända något hemskt med en man och en ung flicka. Något så pass hemskt så de kan åtalas för det.

Första meningarna av första kapitlet däremot nästan förvirrar läsaren. Det är inte alls uppenbart att är en skräckroman när man läser det. Man får istället intrycket av att det ska vara en realistisk skildring utav en mobbad kille i en svensk förort. Dock framgår det ganska tydligt att det kommer handla mycket om Oskar. Det är hans tankar som man till störst del får följa.

Tiden är 1981 och boken utspelar sig som sagt i en svensk, trist förort. Miljöbeskrivningarna är väldigt vardagliga och det är väldigt dystert och nästan lite obehagligt. Vi fick intrycket av att Eli och Oskar känt varandra i åtminstone ett par veckor men sanningen är att tidsförloppet på de 100 första sidorna bara är drygt en vecka. I de första kapitlen får man följa många olika karaktärer och perspektiv. Oskar, Håkan, Tommy och ett gäng ”alkisar” och det framgår ganska fort i historien att det kommer handla om mord och att mördaren följer en annan persons motiv. Han känner mycket empati och mördar inte för sin egen skull. Man vet även att Eli och Håkan känt varandra ganska länge. Han har försökt mörda åt henne innan och kommer väl förberedd med tratt och halogen osv.

Boken är skriven ur ett 3:dje handperspektiv och man får följa en tankegång åt gången.

Efter de första 100 sidorna har vi som läsare fått en hel del intryck. Det är en väldigt ledsam och dyster bok. Det är nästan lite vemodigt att läsa om all mobbning och dessa mord. Man undrar även vilka motiv Eli har med Oskar. Det är tydligt att hon utnyttjar Håkan men ska hon göra detsamma med Oskar? Hon har ju sett hans kniv och vet troligen om att han är mobbad. Å andra sidan beter hon sig som ett barn i Oskars närhet. Hon har även börjat tvätta sig för hans skull så som läsare får man intrycket att hon verkligen tycker om honom.

Det finns många romantiska drag i låt den rätte komma in: Eli är ju en mystisk varelse och karakteriserar romantiken väldigt bra då det övernaturliga, det mystiska och det exotiskt är väldigt typiskt romantiskt.

I romanen så styr känslan över förnuftet. Håkan mördar för Eli. Han häller syra på sitt ansikte på grund av sina känslor för henne. Det börjar även bli tydligt att Oskar börjar fatta tycke för Eli. Trots att han inte borde.

Sedan just att det är en skräckroman. Skräck är ju verkligen typiskt romantiskt och det är en läskig roman med alla dessa mord.  Det är t.ex. aldrig sol utan naturen och miljön är lika dystra som boken är. Almqvist använder liksom skräcken som ett effektivt redskap för att skildra det moderna Sverige.