Grupp fems diskussioner och sammanfattning av ’’Låt den rätte
komma in’’. Sekreterare Vendela
’’Låt den rätte komma in’’ är en skräckroman som är
skriven av John A. Linqvist. Titeln har lite av en frågande vinkel enligt oss.
Den får en att börja fundera och man ställer sig själv frågan vem menar de med
den rätte? Det majoriteten av gruppen tänkte på när de hörde titeln första
gången var att det handlade om någon sorts kärlek. Var det kanske en person man
håller kär men som man kanske inte borde släppa in i sitt hjärta? Titeln är djup
på ett obehagligt sätt. Bokens framsida illusterar detta ganska bra eftersom
bilden utstrålar kyla, mörker och obehag väldigt tydligt genom att framsidan är
svart och vitt, livlöst och det har en antik touch över sig.
När
man läser prologen får man en bild av att det är något som inte står rätt till.
Man får reda på att det är något konstigt med mannen och flickan och detta gör
flyttgubben nervös och ett tag så känns det nästan som att han skäms över att
det var han som transporterade dem. Under de första fem sidorna så var det
svårt att hänga med eftersom man hoppade fram och tillbaka mellan de olika
karaktärerna som presenteras i början av boken och man vet inte riktigt vem som
man ska lägga på minnet och vilka som är mindre viktiga. Vi får reda på att
berättelsen utspelar sig i Blackeberg år 1981. Huvudkaraktären är 12-årige Oskar
som bor i en lägenhet med sin mamma. I skolan blir Oskar grovt mobbad av tre
pojkar i hans klass och det man förstår ganska snabbt att Oskar inte har några
vänner, tills Eli den nyinflyttade grannflickan och han möts. När man läste de
första sidorna så trodde man inte att boka skulle vara så realistisk, utan vi
hade uppfattningen att boken skulle vara overkligen och att det skulle vara
mycket mer fantasy i det hela vilket som tur var motbevisades längre fram i
boken.
Författaren
lyckades att fånga vårt intresse till en del eftersom man ville få reda mer om
alla karaktärerna som nämndes, men samtidigt så var början väldigt förvirrande
så ett tag blev det nästan jobbigt att läsa. Boken är obehaglig eftersom den är
så detaljerad och realistisk, de bor utanför Stockholm och många kan relatera
till Oskars livssituation och det gör boken ännu mer levande. När man läser hur
Oskar blir torterad av några pojkar i sin egen ålder så får man rysningar, han
tror att han förtjänar allt eftersom han ’’tjock och ful’’ och på grund av han
sjukdom som leder till att han måste gå runt med en pissboll och man ser
tydligt att det sänker hans självförtroende mycket.
De
romantiska drag man kan se väldigt tydligt är under romantiken så ville
konstnärer och diktare visa att människan har en nattsida som rymmer dolda
hemligheter och det kan jämföras med Oskar när han ’’blir’’ mördaren som han
drömmer sig bort att vara. Det som också är väldigt typiskt romantiskt är att
boken innehåller monster, miljön är mörk och dyster och karaktärerna har en
väldigt negativ inställning till det mesta.
Jag tycker att Wendela har sammanfattat våra tankar bra och jag håller verkligen med om inledningens overklighet som senare övergår i mer realistisk stil.
SvaraRaderaVad vi även pratade om i gruppen var att det var otroligt många karaktärer som presenterades tidigt, vilket gjorde den första delen lite rörig. Senare får man dock kläm på det och läsandet flyter på bra.
Sen skulle jag även vilja nämna styckmordet som Håkan genomför precis i början av boken. Jag personligen har aldrig läst en skräckromantisk bok och blev lite smått skrämd över detaljrikedomen och råheten i det Håkan gjorde.
Jag tycker att det är tänkvärt att många kan relatera till Oskars livssituation. Redan på de första sidorna har man fått en bild av att han inte har det så bra, men när Eli dyker upp är det nästan som ett hopp tänds hos honom såväl som hos en själv.
SvaraRaderaJag skulle också vilja tillägga att det är intresseväckande hur bokens omslag, trots dess obehagliga och dystra omslag, gör att man blir fast från första anblicken. Det är spännande hur vi blir sugna på att läsa om något som är skräckinjagande men samtidigt så realistiskt.