måndag 21 oktober 2013

Grupp 3, första 100 sidorna i Låt den rätta komma in

Vi i grupp 3 började med att diskutera titeln, som vi kom fram till känns väldigt oförutsägbar, hade lika gärna kunnat vara en kärleksbok ”låt den rätta mannen i mitt liv komma in”, eller kanske handla om att Eli och Oskar inleder en kärleksrelation. Ajvide Lindqvist menar att titeln har att göra med att en vampyr måste bli inbjuden för att få komma in. Därför fick boken detta namnet.

 Bara genom att kolla på bokens omslag förstår man att den är läskig. Bilden på omslaget är tagen från filmen. Vi har även kollat på hur original-omslaget ser ut och det ger en känsla av att någon står och väntar på att få komma in. Vi tycker att omslaget speglar bokens känsla, det vill säga obehag. Redan från prologen i boken där de beskriver platsen, Blackeberg, känns den obehaglig.
 Blackeberg beskrivs som en plats, definitivt inte som ett hem. Man får en känsla av att det finns något mer, något hemligt, något undangömt. Man vill ha reda på mer om Blackeberg, något författaren givetvis gjort med mening.

De första meningarna i kapitel ett handlar om att polisen är på skolan. Man får direkt reda på att Oskar vill visa sig duktig, men han är rädd för att göra det, orolig. Det hade precis lika gärna kunnat vara en vanlig ungdomsbok om mobbning eller en kriminalbok om man bortser från omslag och prolog. Det är först på sida 14 när Håkan kommer in i bilden det börjar kännas obehagligt. 

I de första kapitlena får vi en bild av vilka huvudkaraktärerna är, vilken miljö de lever i och även hur de har det. Vi får reda på att Oskar är en 13-årig kille som blir mobbad i skolan, han bor tillsammans med sin mamma och har inte särskilt många kompisar.
Vi lär också känna Håkan. Håkan är en vuxen man som flyttar in som granne till Oskar. Håkan måste döda människor, för någon annans skull. Denna del är svår att förstå i början men senare förstår vi att han gör det för Elis skull. Eli är en konstig tjej som bor med Håkan. Längre fram i boken får vi också reda på att Eli är en vampyr. Eli och Oskar blir kompisar trots att Oskar tycker att hon är väldigt märklig. 

I början av boken är Håkan på väg ut i skogen för att döda någon till Eli, och Oskar är på väg ut i skogen för att ”döda” ett träd. Vi får då känslan av att Håkan och Oskar skulle råka mötas och kanske skulle Oskar bli mördad. De möts inte det gången, men det känns som om att de kommer göra det förr eller senare. Det känns också väldigt obehagligt att Eli och Oskar ska bli kompisar och kanske även inleda en relation. Hon beter sig som om hon helst av allt vill äta upp honom istället, vilket känns väldigt obehagligt.
Boken utspelar sig på 1980-talet och det ger boken en bra och lite kuslig känsla. Om Johan Ajvide Lindqvist hade valt att skriva i nutid finns det en risk att boken skulle ge en ”twilight”-känsla och jag tror inte det är vad han vill uppnå. På något vis gör det också det hela mer trovärdigt, han berättar om samhället på ett trovärdigt sätt och tar på så vis bort allt tvivel på att det inte skulle vara sant.
Så trovärdigt som boken är berättad är det nästan som om att Ajvide Lindqvist berättar utifrån sina egna erfarenheter. 

Ajvide Lindqvist är född år 1968 och boken utspelar sig år 1981. En av huvudrollerna i boken, Oskar, är 13 år och går i klass 6B. Det är mycket möjligt att Johan berättar om sig själv, han var 13 år gammal under de åren som boken utspelar sig. I intervjuer har Ajvide Lindqvist också sagt att han blev mobbad under hela grundskolan. Är han grunden för Oskar?
 Epoken romantiken handlar om skräcken, spänningen och fantasin. Efter flera år av förnuft och vetenskap ville man nu ha mer spänning och övernaturlighet. Man lät därför släppa sina känslor fria och det skrevs om gåtfulla mysterier och övernaturliga figurer. Det var populärt med skräckberättelser och de handlade ofta om de mörka sidorna hos människorna.
Detta ser vi många exempel på i Låt den rätte komma in. Vi träffar på både mysterier, övernaturliga människor och stor spänning.


Sanna Sonader Sa2H 

3 kommentarer:

  1. Oskar intresserar sig mycket för spännande och otäcka saker som mord och Voodoo och därför är Eli en intressant person för honom. Det är nog inte bara för att han inte har några vänner utan han vill lära känna henne just för att hon är så ovanlig. Han blir imponerad av hennes listighet, hon lyckades klara Rubiks kub utan att ta isär bitarna och hon är dessutom alert och smidig som en katt.
    Jag håller med om att det känns som om Oskar och Håkan kommer att mötas. Håkan är avundsjuk på Oskar och han skulle säkerligen kunna bli nästa offer. Håkan gör ju trots allt dessa hemska uppdrag för Elis skull och om han känner att Oskar konkurrerar ut honom, kan han kanske smälla två flugor i en smäll. Blod till Eli och bli av med Oskar.

    / Micaela

    SvaraRadera
  2. Ajvide Lindquist, författaren, gör ett fantastiskt jobb med att beskriva miljöerna. Det är just dessa hårda beskrivningar av orten Blackeberg, dess intetsägande invånare och de lite ödsliga, skrämmande omgivningarna, som bygger upp de obehagliga aningarna i boken. Precis som du skriver skulle detta kunna vara en bok skriven om i stort sätt vad som helst, men efter de första sidorna vilar det ett ständigt obehag över sidorna.

    Vad jag tycker är intressant är vilken roll författaren egentligen spelar i boken. Precis som du skriver vilar med största sannolikhet grunden för Oskars karaktär just hos författaren själv, men till hur stor del? Kanske är även andra personer karaktäriserade i boken tagna ur verkliga livet? De är alla, med ett undantag, otroligt verkliga. Den enda som skiljer sig ur mängden ur den synvinkeln är Eli. Hon är inte direkt bokens huvudkaraktär, för det är ju Oskar, men hon spelar samtidigt en väldigt stor roll. Jag tycker det är svårt att inte ställa mig frågan om boken är skriven för hennes "skull". Alltså, är boken skriven i en självbiografisk mening med vissa fiktiva inslag eller är den skriven för att berätta om Elis och Oskars möten. D.v.s. möten mellan en vampyr och en människa, det overkliga och verkliga? Att det skulle vara någonting där emellan är det mest troliga.

    Att Eli sedan är en vampyr lättar inte direkt den ständiga känslan av obehag, den spär snarare på. Berättelserna i ”Twilight” quadrologin handlar även de om möten mellan en vampyr och en människa, men det vilar inte samma obehagliga känsla även de böckerna som över denna. Ajvide Lindquist vill nog inte fokusera på kärleksberättelsen i boken, utan snarare framkalla känslan av att det är en skräckroman, vilket var typiskt under romantiken.



    SvaraRadera
  3. Jag tror att valet av tid gynnar mystiken. Precis som du skriver här Sanna så hade ett nutidsperspektiv fått oss att omvandla historien till vår egen samtid. Tanken med skräckhistorier överlag är att de ska kunna vara realistiska, samtidigt som de ska vara distanserade från våra vanliga liv. Att historien utspelar sig för 30år sedan för att vi kan känna oss distanserade då det inte händer just nu, men samtidigt känner ett obehag över att det skedde under våra föräldrars barndom. Så nära men ändå så långt bort.


    Genom att enbart berätta en bråkdel av Blackebergs hemskheter fångas läsaren. Eftersom karaktären bytas ofta så skapas det små cliffhangers, och få kan förbise en cliffhanger... Detta får oss att fortsätta läsa boken, oavsett vi anser att den är bra eller inte.

    SvaraRadera