Bokcirkel 1: Exposition

Boken Låt den rätte komma in är skriven av John Ajvide Lindqvist. Titeln får dig genast att undra vem är den rätte? Var och varför ska hen få komma in? Omslaget på den bok jag har fått är väldigt mörkt och man ser en blek flicka med mörkt hår, som ser lite spöklik ut, samt bloddroppar. I bokcirkeln kom vi fram till att helheten är väldigt viktig. Hade inte flickan prytt omslaget var det endast en av tre som kunde tänka sig att läsa den. Hade inte bloddropparna prytt omslaget var ingen särskilt intresserad. Dock blev alla intresserade av det omslag den har. Det man kan utgöra redan från början är att det förmodligen sker något hemskt pga. blodet. Dock går det inte att avgöra något om flickan förutom att hon ser lite spöklik/ halvdöd ut. Detta är en kopia tryckt år 2004, samma år som boken kom ut. Precis som det står på dess framsida är romanen en skräckroman vilket man fick en föraning om med tanke på blodet och den obehagliga flickan.

Ajvide Lindqvist lyckas spegla genren genom att bygga upp en spänning i sin text. Han har en säregen stil med korta och avhuggna meningar och noga utvalda ord. Under romantiken växte skräckromantiken fram och det var vanligt med mycket miljöbeskrivningar vilket Ajvide Lindqvist använder sig av. Han skriver detaljerade miljöbeskrivningar vilket är väsentligt för rätt stämning. Blackeberg beskrivs ex. som grått och ensligt vilket relateras till skräck. Ett allvetande berättarperspektiv är också typiskt för romantiken. Detta använder han sig av när han skriver. Det bygger upp stämningen då man får insyn i flera olika personers liv. Författaren ger ledtrådar om hur allt hör ihop men du får själv gissa dig fram och knyta ihop säcken.

Redan i prologen får man en föraning om genren. Stämningen byggs upp genom att berätta precis så mycket om Blackeberg, de nyinflyttade samt mordet för att man ska undra hur tusan det kan sluta. När man väl börjar läsa vill man inte sluta. Under vår bokdiskussion sa Maja: ”det är den som gör att jag vill läsa vidare, innan var det liksom skit samma”. Redan i kapitel ett får man reda på väldigt mycket information. Efter att ha läst prologen ville man veta saker om mordet. Efter kapitel ett vet man allt om vad som skedde men då vill man veta varför. Du sugs in i handlingen redan från start. Ajvide Lindqvist fick min fulla uppmärksamhet redan efter prologen och han har den fortfarande efter 100 sidor. Vi konstaterade under vår bokdiskussion att han lyckas särskilt väl i de scener Oskar blir mobbad då man nästan känner slagen själv. ”Micke kopplade grepp om Oskars armar igen och genom dimman som täckte hans ögon såg han hur Tomas gick fram till honom. Han snörvlade: ››Låt bli. Snälla.‹‹ Tomas höjde sitt spö och slog. En enda gång. Oskar ansikte exploderade och han ryckte åt sidan…”.

Bakgrundsinformation levereras även från start. Så som att Håkan och Eli tidigare bott i Norrköping; ”I hans journal för 1981 stod bara: ››18 okt: Norrköping- Blackeberg (sthlm)‹‹. Håkan älskar Eli och gör allt i sin väg för att hon ska slippa lida. Samtidigt har han respekt för henne då han innan mordet försöker tänka ut anledningar att inte utföra det men når slutsatsen; ”Om han inte gjorde det, fick han ta livet av sig. Kunde inte komma hem utan. Så var det. Det var pojken eller han. Bara att välja.”. Håkan är inte den första man Eli utnyttjar. Trots det är Håkan helt förlorad i henne. Vilket även Oskar blir. Han är tretton år, har växt upp i Blackeberg vilket beskrivs så här: ”Det fanns ett centrum. Det fanns rejält tilltagna lekplatser för barnen. Det fanns vidsträckta grönområden runt knuten. Det fanns många bilfria gångstråk. En bra plats. Man sa det till varandra över köksbordet någon månad efter att man flyttat in. ››Det är en bra plats vi kommit till.‹‹. Oskar bor ensam i en lägenhet med sin mor då han blev lämnad av sin far. Han blir mobbad och utstött både i skolan och utanför. Ingen är med Oskar, det bara är så. De tre som mobbar honom värst heter Jonny, Micke och Tomas. Oskar är udda och tycker ex. om att samla artiklar om mord och drömma om att han är en av mördarna (och mördar de som gör honom illa i skolan). Trots hans dåliga självförtroende brukar han b.la. snatta godis.

Redan efter att ha läst 100 sidor förstår man att den rätte är Eli. Hon kommer in i Oskars tragiska liv precis i rätt tidpunkt. Hade han inte fått en vän snart hade han förmodligen tappat fattningen. Boken hade inte kunnat vara en skräckroman utan Eli och Håkan. Då hade den endast handlat om en mobbad pojkes uppväxt. Nu blir den så mycket mer. En skräckhistoria med ständig spänning. Vilket jag fått intrycket av att den kommer fortsätta vara, då Ajvide Linqvist, enligt mig, är en enormt skicklig författare med säregen stil: ”Trots kylan rann svettdroppar svidande ner i ögonen och hela kroppen värkte av muskelansträngningen, men han hade gjort det. Precis under hans fötter låg den döda kroppen dold för världen. Fanns inte. Bubblorna hade slutat stiga och det fanns ingenting… ingenting som tydde på att liket fanns där nere.”. 

Han sätt att beskriva omgivningar och känslor för dig vidare i boken. Jag tror att handlingen kommer leda till att Eli och Oskar blir goda vänner. Vilket kommer göra Håkan hemskt svartsjuk. I slutändan kanske han rentav lämnar Eli och låter henne sköta mördandet själv eller så ser han till att en olycka händer med pojken, vem vet? Så här beskrivs Håkan känslor på sida 100: ”Svartsjukan var en fet, kritvit orm i hans bröst. Den vred sig långsamt, ren som oskuld och barnsligt tydlig./…/ Men sedan det här med Oskar började, hade något hänt. En… regression. Eli betedde sig alltmer som det barn utseendet angav; hade börjat slänga med kroppen, använda barnsliga uttryck, ord. Ville leka.”.

Eila Strandmark, Grupp 6