Bokcirkel 3 - Grupp 3? Anton, Klara, Jonna och Julias grupp är det i alla fall!

Bokcirkel 3: Miljö, tid och rum

Denna boken skulle, i mina ögon kunna sammanfattas som en romantisk historia beskriven med en realistisk knivskarphet. Den sammanför två egentligen väldigt olika genrer på ett sätt som är mycket lyckat. Istället för att dölja det, använder författaren realismens närmast fotografiska bildspråk för att förstärka och förverkliga de romantiska inslagen.

Vad miljön anbelangar har han gjort något som jag anser vara typiskt för denna sortens moderna romantik, nämligen att förlägga historien i stadsmiljö. Måhända att denna utveckling beror på författarnas strävan att skapa underlag för läsaren att relatera med bokens innehåll.
Vidare tycker jag mig kunna urskilja ytterligare ett tydligt stilistiskt särdrag i sättet han bygger upp denna stadsmiljön  i form av Stockholmsförorten Blackeberg. På ett numera nästan vedertaget ”svenskt” sätt får han nämligen den redan av naturen grå och karga miljön att framstå som än mer ogästvänlig och plågsamt alldaglig.
Genom detta bygger han fort upp det ramverk som kommer att bli så avgörande för bokens genomslagskraft.
Författaren lyckas nämligen med mästerstycket att, ironiskt nog genom att driva alldagligheten till dess yttersta spets, skapa en i allra högsta grad levande miljö. Detta innebär inte nödvändigtvis att man som läsare alltid har en fullkomlig bild av varenda detalj, utan snarare att man leds till att läsa boken med en bakomliggande känsla av hur miljön ser ut och beter sig.
Att man på ett så överväldigande sätt förstår miljön innebär att författaren sedan för möjligheten att bygga vidare på det tidigare nämnda förhållandet mellan realism och romantik. Läsarens verklighetsupplevelse varvas med oerhört starka känslor och det övernaturliga och resulterar i den mycket oangenäma känslan av att det skrivna faktiskt kan vara verkligt.

Andra exempel på hur de två litterära stilarna inte bara koexisterar utan även samarbetar för att förhöja läsupplevelsen är sättet miljön fungerar som en spegel för själva historien.
Inte bara höjer den trovärdigheten i beskrivningen av de tragiska livsödena funna i boken utan tycker även förändras utefter deras sinnestillstånd.
Grå gator blir än mer ogästvänliga när Oskar förkrossat återvänder hem med pissbollen i hand, samtidigt som samma gata kan spegla en målmedvetenhet och en beslutsamhet i hans sinne när han bytt förtvivlan mot hat och styrka.


Vad gäller bokens tidsaspekt består denna av en, bortsett från några få tillbakablickar i Elis liv, en allt oftare förekommande typ av kronologi. Genom att börja varje kapitel med en exakt tidsangivelse för när efterkommande text inträffar skapar författaren en tydlig ram för när allt inträffar.  Resultatet blir att samtidigt som boken är skriven i kronologisk ordning så beskrivs samma tidsperiod av flera personer.  Inte bara gör detta att man som läsare får uppfattningen av att det förlöper mer tid än det faktiskt gör, det används ibland även för att binda ihop karaktärernas öden på ett mycket intressant sätt.  Ett exempel på detta som jag gillade mycket var när Lacke, på sidan 273, uppmärksammar att han får brev. Samma brev som ett par meningar tidigare beskrevs ur Oskars perspektiv. Man har på så sätt inte bara beskrivit samma tidsperiod, man har även bundit ihop boken som helhet.


Som nämnt så ger boken sken av att utspela sig under en längre tidsperiod än den faktiskt gör. Samtliga sidor i boken beskriver nämligen bara en period av ynka 3 veckor. Detta vet man säkert tack vare författarens polisrapportliknande val av kapitelinledning. Något som för övrigt bidrar till bokens stämning på ett bra sätt.

Ytterligare ett fenomen som bidrar till denna känsla av tidlöshet i boken är för mig sättet som boken beskriver karaktärernas relation till sig själva och till andra. Dessa beskrivningar består nämligen ofta av dilemman och frågeställningar som jag ser som odödliga. En persons strävan till frigörelse – genom Jocke, mobbningens vidriga ansikte – genom Oskar eller hur kärlek som tycks vara så besvarad ändå är så svårhanterlig – genom Lackes relation till Virginia är alla exempel på saker som fick mig att stanna upp och förlora mig i tankebanor utanför boken. De öppnade på så sätt upp områden i mig som jag sedan bar med mig och relaterade till allt eftersom boken fortsatte.  

Jag skulle vilja avsluta med två frågor som jag tänker mig kan kopplas till Romantik, respektive Realism som litterär strömning – feel free to comment:

Romantik – Skulle man kunna beskriva hans sätt att låta hus och lägenheter ”äta” hans brev som något i stil med ”besjälad stadsmiljö” eller har det inget att göra med romantiken i sig?

Realism – Är det ett tecken på hur Realismen har påverkat vårt skrivande att författaren – genom ”jurnalistarbete” – använder sig av ett både tids och platsenligt i de konversationer som förekommer?

bokcirkel 3, grupp 6, Maja

Denna vecka var målet att diskutera i vilken miljö som boken ”låt den rätte komma in” av John Ajvide Lindqvist befinner sig. Vilka miljöerna var och varför författaren valt just dessa områden. Även tiden diskuterades, när befinner vi oss? Varför? Framkommer det tydligt i just denna boken när och var vi befinner oss?

Boken är skriven som att den utspelar sig i ett par förorter till Stockholm. Ett område som både är intressant för oss här i Skåne men samtidigt någonting som kanske inte tilltalar så mycket. Eftersom det är i Sverige kan man känna igen sig ibland och jämföra med andra förorter, även ifall man inte har befunnit sig på dessa platsen som Lindqvist tar upp eftersom han beskriver de noga och ingående. Han tar mycket upp det spännande och obehagliga i berättelsen vilket gör att han får en att rysa när han beskriver platserna eftersom de beskrivs som mörka och kalla. Det finns även ett visst obehag i dem.
Han har valt att endast ta upp förorter som ligger utanför Stockholms innerstad exempelvis Blackeberg, de är då också geografiskt bestämda. Förorterna är heller inte påhittade och finns i verkliga livet vilket också gör att man får en mer verklighetstrogen bild av boken. Hade de inte varit skrivna i/på ett sådant ställe som är verkligt hade historien inte fått samma verkliga känsla så miljön är noga uttänkt. Det gör väldigt mycket enligt mig eftersom författaren vill få ut en så verklig bild som möjligt.
   Frågan är kanske om författaren har en personlig koppling till dessa orter eftersom det verkar om han noga valt ut dem?

Tiden är också viktig i boken och det går mycket långsamt framåt. Om inte tiden hade stått i boken hade det varit mycket svårt att veta när man befann sig eftersom den inte gör jätte stora utdrag för just 80-talet. Ibland kanske det är meningen att man inte ska veta heller eftersom man då kan få en tanke om att detta endast kan hända på 80-talet då boken utspelar sig.
Eftersom det går så lite tid i boken, egentligen endast ett par veckor kan det vara bra att påminna sig själv ibland och veta vilket tid man är i. i början fick jag inte riktigt tag i vilken tid det var utan trodde att det gått mycket längre tid än vad det hade gått.

Ibland så är det också att man får följa flera personer samtidigt, paralleller. Exempel är när man får följa alkisgänget samtidigt som man får följa Oscars och Elis historia.

Enligt mig så beskriver författaren Blackeberg och de andra förorterna tex Vällingby som mörka och tråkigt. Man får inte en så positiv blick över hur det är där. Jag hade inte velat leva där med tanke på hur tråkigt det beskrivs som. Detta påverkar mig och oss eftersom man får en blick av hur det kan vara att bo på ett sådant ställe och vara med om så mycket som alla är i boken. 

/Maja Svensson SA2H

Bokcirkel 3: Miljö, tid och rum - Amy Persson

Majoriteten av händelserna i boken utspelar sig i eller runt omkring en förort till Stockholm, Blackeberg. Blackeberg är ett mycket grått och dystert ställe som läsaren får en detaljerad beskrivning av vid upprepade tillfällen i boken. Platsen är betungande vilket är den genomgående känslan man får när man läser boken. Hela verket genomsyras av en melankolisk känsla, både karaktärernas sinnesstämning och miljön smälter samman.

Blackeberg och lika så de andra platserna i boken är bestämda och existerar i verkligheten. Eftersom platserna finns och inte ligger så långt ifrån där vi bor medför det att händelserna blir lättare att relatera till. Boken är mycket realistisk trots allt det onaturliga som händer vilket jag finner otroligt fascinerande att författaren kan förmedla.

I vår grupp förekom mycket delade uppfattningar om miljöbeskrivningarna var detaljrika eller inte. Detta har lett till funderingar hos mig och jag har kommit fram till att min personliga åsikt är att de är detaljerade. Däremot är händelseförloppet författarens främsta fokus. Eftersom det händer saker hela tiden kan författaren omöjligt beskriva varenda miljö ingående. Trots det beskrivs de högst väsentliga platserna mycket detaljrikt och på ett sätt som verkligen ger läsaren en tydlig bild av hur det skulle kunna se ut.
Varje kapitel startar med en tidsangivelse där anges både datum och årtal. Romanen utspelar sig år 1981 och romantiden är drygt 20 dagar. När vi i gruppen upptäckte detta blev vi ytterst förvånade då man får en helt annan känsla under läsningen. På grund av det rika händelseförloppet höll alla i gruppen med om föreställningen att romanen utspelade sig över några månader eller till och med upp mot ett år. I huvudsak presenteras händelserna i boken i kronologisk följd. Något som skulle kunna betecknas som en avvikelse är när simultana scener upprepas, men utifrån en annan karaktärs perspektiv. Detta kan skapa en viss tidsförskjutning.

Bokcirkel 3, grupp 2

I den tredje bokdiskussionen diskuterades miljö, tid och rum.

Den geografiska miljön är mycket bekant då handlingen utspelar sig i ett vanligt bostadsområde lokaliserat i en förort till Stockholm. I det lilla samhället finns bland annat en skola, ett sjukhus, ett par livsmedelsbutiker, ett fåtal restauranger och en skog, likt vilken annan förort som helst. Platserna som beskrivs får liv då författaren noga beskriver miljön i minsta detalj, vilket också ger en känsla av att han själv befunnit sig på platsen då boken skrevs.

Vad som är mest intressant är den sociala miljön. Att det i en relativt intetsägande stad kan rymma så stort antal säregna människor, är sällsynt. Vi får följa vardagen hos mobboffer, alkoholister, splittrade familjer och vampyrer som vid första anblick inte har något gemensamt, men som man vid en djupare titt kan konstatera ha en gemensam nämnare. De känner alla sig ensamma, var och en på sitt sätt. Eli som känner sig utanför då hon tror att hon är ensam om att vara vampyr, Oskar som inte har några vänner, Tommy som känner sig som ett andraval av sin mamma och Håkan som ensam på flykt försöker att överleva, för att nämna några.

Många av karaktärernas egenskaper speglas också i den miljö de lever. Lägenheten som Eli bor i är väl anpassad till det tillståndet hon befinner sig i. Få möbler, ingen mat i kylskåpet, filtar som hänger över fönsterna och en äcklig stank i hemmet är tecken på att Eli inte har samma behov som en vanlig människa. Även Staffan med sin stolthet visar sin personlighet tydligt i inredningen genom de många priser och pokaler han har som prydnad i sitt hem.  

Låt den rätte komma in publicerades 2005 och i första kapitlet får vi reda på att datumet är onsdag 21 oktober 1981, vilket betyder att bokens berättartid är en bakåtsyn. Vidare i boken börjar varje kapitel med ett datum i överskriften. Bokens handling utspelar sig huvudsakligen inom loppet av en månad. Dock är det intressant att nämna att i de första sidorna får vi läsa om när Eli och Håkan flyttar in i lägenheten år 1952, för att sedan hoppa fram i handlingen 29 år. Tidsföljden i berättelsen är kronologisk utan varken framåt-eller bakåtblickar, nuet analyseras istället in i minsta detalj utifrån fleras synvinklar. Att handlingen utspelar sig på 80-talet svårt att se man kan ibland anas i det tidstypiska språket som används till exempel i ordvalet ”freestyle”.

Den verkliga miljön som beskrivs känns för oss läsare som äkta och relevant. Det är platser och situationer som vi befinner oss i idag. Däremot upplevs de många detaljerna och analyserna av samma händelse som utdragna och tråkiga. Detta kan i sin tur skyllas på vår tids generation som hela tiden vill att nya saker ska hända och kan inte förmås att stanna upp.

Bokcirkel 3 - Tid och miljö

Denna gång fokuserade vi på att främst diskutera de olika miljöerna i boken. Hur de olika miljöbeskrivningarna påverkar berättelsen och varför författaren har valt att beskriva omgivningar och händelser på ett speciellt sätt. Vi diskuterade även tid. Var i tiden befinner vi oss i bokens handling? Framgår det tydligt?

Beskrivningarna av omgivningar och händelser kan beskrivas som väldigt ärliga och även karga. Författaren sparar inte på det obehagliga och skrämmande. Genom beskrivningen av Blackeberg och dess byggnader och områden förstår man att det vilar något obehagligt över platsen. Var Blackeberg är placerat, vilket är utanför Stockholm, stämmer överens med var det ligger geografiskt. Att orten faktiskt finns på riktigt och även befinner sig på samma plats som det gör i verkliga livet bidrar till att handlingen känns mer realistisk. Bokens verklighetsbaserade miljöer bidrar till att man lättare accepterar dess handling. Om handlingen istället hade utspelat sig i en helt fiktiv miljö hade den inte varit lika skrämmande.  

Handlingen utspelar sig under början av 1980- talet. Varje kapitel påbörjas med att man får reda på vilket datum och ofta vilken tid på dygnet man befinner sig. Det är mycket tack vare detta som man som läsare förstår var i tiden man befinner sig. Författaren ger annars inga direkta ledtrådar, som till exempel vilket mode som gäller under tiden då handlingen utspelar sig. Kanske är detta just vad författaren strävar efter, att man bara ska ha en vag uppfattning om var i tiden man befinner sig. Samma sak gäller tiden som förflyter i verket. Handlingen ska egentligen bara utspela sig under loppet av några veckor, men just det är svårt att greppa när man sitter och läser. I början av varje kapitel påminns man om hur lite tid som faktiskt passerat i handlingen. Detta är en tankeställare.

Författaren använder sig också av parallellhandlingar. Vi får följa flera olika personer och vad de får uppleva. Deras uppleversel sker ofta i samtid med någon eller flera andra karaktärers. Det är hittills bara ett fåtal gånger som man som läsare får uppleva handlingens dåtid, d.v.s. att författaren använder sig av tillbakablickar.

Blackeberg beskrivs som en ödslig lite skrämmande förort där det inte händer så mycket. Det är mörkt och ödsligt. Det är även vinter. Egentligen händer det inte särskilt mycket där om man bara ser till ytan, men under ytan förekommer där en hel del saker. Där är även något som påverkar många personer på en och samma gång. Författaren är väldigt mån om att vi som läsare ska få veta vad alla kan tänkas bli påverkade och vad de kan tänkas känna. Man skulle kanske kunna säga att författarens beskrivningar av miljö och tid och de av människorna är lite av varandras motsatser? Miljö- och tidsbeskrivningarna är inte direkt levande, men det är helt klart övriga beskrivningar, t.ex. de av personer och känslor. Detta bidrar till att man ju djupare man gräver och ju längre man läser blir mer och mer intresserad och vill veta hur allt kommer sluta. 

Cajsa Lindroth Falk - SA2H

Bokcirkel 2, Grupp 6

Nu har vi kommit ungefär halvvägs in i boken och denna gång ska vi fundera över vilket/vilka berättarperspektiv som författaren John Ajvide Lindqvist har använt sig av och varför han valde den/dem.

Vi i grupp 6 kom först fram till att vi tyckte han skrev med det allvetande perspektivet eftersom vi får tillgång till de olika personernas tankar i takt med att nya händelseförlopp förlöper och hur de känner sig i de situationer som handlar om dem. Några exempel på detta är t.ex. när Håkan ligger på sjukhuset efter att han hällt syra i sitt eget ansikte och då tänker han hela tiden på Eli och hur hon har det nu när inte han kan vara henne till lags längre. Även när polisen kommer och hälsar på Håkan för att förhöra honom och han inte kan prata får vi läsa hans svar i form av hans egna tankar då han pratar med sig själv. Ett annat exempel är när Oskar har slagit Jonny i huvudet med en pinne och han berättar detta för Eli, när han tänder lampan och kollar in i hennes ögon tänker han ”Som på ödlor. Nej. Katter. Katter.”

Men under vår diskussion kom vi sedan fram till att han blandar den allvetande och den tredje berättaren eftersom man ibland bara får läsa själva händelseförloppet som för handlingen framåt och inte hur karaktärerna känner sig.

Jag tror att Lindqvist har valt att blanda dessa för att göra boken mer spännande och för att man ska kunna relatera till personerna så att boken känns mer levande. Jag tycker att det är bra att han skriver med båda för om man inte hade haft tillgång till karaktärernas känslor och tankar hade boken nog blivit ganska tråkig och känts rätt så ”tom”. Det behövs även att boken är skriven av en allvetande för att kunna förstå hur alla de parallella historierna till slut ska kunna flätas samman.
Det kan även bli ”för mycket” för läsaren om man hela tiden får tillgång till tankar och känslor eftersom det kan kännas tjatigt och att historien stannar upp för mycket och inte kommer vidare, då kan det vara bra med den tredje berättaren också som bara observerar just det som händer och skruvar upp tempo en aning. Man får även då börja tänka lite mer själv över varför just det och det händer.

Under realismen skrev man precis som det var och man försökte inte försköna eller ”mildra” sina beskrivningar. Man serverade helt enkelt verkligheten svart på vitt och så skriver Lindqvist också och man berörs av det. En allvetande berättare gör att man kan skildra verkligheten på det här sättet med hjälp av personernas känslor för att vi själva ska kunna uppleva situationer som dem gör och med en tredje berättare hade man inte fått samma stämning.  

Bokdiskussion 2: grupp 4 (Louise)

Detta är andra bokdiskussionen av grupp fyra om berättarperspektivet. 

Vi diskuterade mycket om det var en allvetande berättare eller om man skrev i tredje person. Vi kom fram till att vi tyckte den var skriven i ett tredje perspektiv, även om man får reda på olika tankar får man bara en karaktärs tanke i taget. Vi kände även att boken har inslag av ett första persons perspektiv då det kommer fram tankar ur en jag-form. Dessa tankar står i en kursiv form då. Kan det vara så att de tankarna fortsätter i samma form och det ska vara underförstått att de gör det?

 Hoppandet mellan karaktärer och tredje-forms perspektivet ger en spänning i boken. Till exempel när Virginia har blivit påhoppad av Eli, utan att man får veta om hon är okej  så hoppar de till Oskar. Detta ger en spänning och man vill fortsätta läsa vidare. 

Man får även ett väldigt brett perspektiv, man får se de olika händelserna ur de olika karaktärernas perspektiv. Håkan som man kan se som väldigt hemsk, då han är en pedofil och har mördat flera personer, men när man får läsa ur hans perspektiv får man se kampen han har inom sig, han vill vara god men han vill även vara med sin älskade och vill se till att hon fortsätter leva. 

Uttrycket att det finns två sidor behöver man komma ihåg här. Det rättfärdigar självklart inte Håkans handlingar men man kan få en förståelse. Om allting varit ur Oskars perspektiv får man inte se betydelsen de olika alkoholisterna har för varandra och Håkans kamp till exempel.

Boken har många inslag från realismen, den tar upp baksidan av samhället, alkisarna och deras kamp, Oskar lever i en viss fattigdom och har vissa hälsoproblem han inte vågar ta upp med någon och vill inte ta hjälp, Oskar blir även mobbad, både psykiskt och fysiskt. Boken skildrar komplexa karaktärer, till exempel Håkans kamp inom sig själv som jag tagit upp innan. Författaren beskriver de olika hemska situationer så som de faktiskt händer.